Efter två veckors tävlande börjar saker och ting "sätta sig". Danilo Di Luca har visat överraskande bra klass så här långt och skaffat sig ett rejält försprång på nära tre och en halv minut till Damiano Cunego och Gilberto Simoni som de flesta nämnde som huvudfavoriter inför Girot. Men det är inte slut än. Avslutningsveckan bjuder på två av loppets tuffaste och mest avgörande etapper. Först etapp 17 på onsdag som avslutas med vansinnesbacken upp till Monte Zoncolan och sen etapp 20 på lördag som är ett 43 km långt individuellt tempo. På båda dessa etapperna går det att ta in, eller tappa, flera minuter. Och det blir förstås inte enklare av att cyklisterna nu börjar bli rejält trötta i både kroppar och huvuden. Jag är säker på att vi kommer att få se en och annan omkastning i toppen av resultatlistan!
Men vem vinner då? Danilo Di Luca har hittills varit omutlig. Han har varit bättre än Simoni och Cunego i bergen som nog alla hade väntat sig skulle vara hans svaghet, och fortsätter han så får han nog behålla rosa tröjan ända till Milano. Förhoppningsvis blir han i alla fall rejält utmanad av Cunego och Simoni i Monte Zoncolan. Ingen av dessa tre, som nog trots allt får gälla som huvudkandidater till topplatserna har gjort sig känd som någon tempoåkare av klass. Så där kan det gå lite hur som helst.
Mitt segertips sedan tidigare, Damiano Cunego, får dock ligga fast. Jag tror att han höjer sig ett snäpp under avslutningsveckan och vinner Monte Zoncolan-etappen och sedan besegrar sina huvudmotståndare i tempot.
Den rutinerade hjälpryttaren Eddy Mazzoleni som ligger tvåa just nu är ett oprövat kort i sådana här sammanhang och det ska bli intressant att se hur han tar sig an den utmaningen. Troligen är han ett nummer för liten mot de allra bästa i bergen, och jag tror därför att han kommer att falla tillbaks några platser i resultatlistan.
Den stora överraskningen för mig hittills är nuvarande trean Andy Schleck. Förhoppningsvis håller han ihop till mål och kan då kanske bli bland de fem främsta och avgå med segern i ungdomstävlingen. Han är verkligen ett namn för framtiden!
tisdag 29 maj 2007
Ont blod...
En ambition när jag drog igång den här bloggen var att inte ta upp ämnet dopning. Det handlar inte om att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att cyklingen är en ren och fin sport. Det återstår tyvärr en lång och mödosam väg att gå innan vi är där. Men cykelsporten förtjänar ett bättre öde än att ständigt nämnas i samma andetag som dopning. Så om ni undrar så är även jag svårt frustrerad över alla de rykten och historier om dopning som ständigt omger cykelsporten, men det är inget som jag tänker ge uttryck för här.
onsdag 16 maj 2007
Girots första dagar
En tidig bergsmålgång i ett långt etapplopp avgör ingenting och ger inga avgörande svar på vem som kommer att stå som slutsegrare ett par veckor senare. Men efter dagens etapp finns det ett par saker man kan fundera kring.
Liquigas-stallet svarade för en fin styrkedemonstration i avslutningsbacken och lagets kapten Danilo Di Luca verkar vara i storform. Kan det vara så att han trots allt kan ha förmåga att vara med och slåss om totalsegern? Jag kommer att fortsätta tvivla tills han bevisat motsatsen. Det borde snarare vara så att hans fokus ligger på att vinna just sådana här etapper och placera sig hyfsat i sammandraget.
Ett annat lag som gjorde en insats som tyder på styrka, utan att för den skull synas särskilt mycket, var Lampre. De hade förutom sin kapten Damiano Cunego med fyra cyklister i tätgruppen. Och för dem råder det inget som helst tvivel om att fokus ligger på att Cunego skall vara iklädd rosa när man kommer till målet i Milano.
Den andra huvudfavoriten Gilberto Simoni var däremot en smula isolerad mot slutet. Hans lag hade förvisso jobbat rätt hårt tidigare på etappen, förmodligen för att ge Riccardo Ricco chansen att vinna etappen. Att laget inte är tycks vara lika tydligt inriktat på enbart slutsegern i Girot som Lampre kan vara till nackdel för Simoni.
Paolo Savoldelli tappade en dryg halvminut i en tämligen enkel backe där man tycker att han borde hänga med. Det är förstås inget gott tecken för hans del eftersom det kommer betydligt fler och värre backar vad det lider. Men man får inte glömma bort att Savoldelli är en cyklist som ofta blir bättre och bättre ju längre in i etapploppen man kommer.
CSC tyckte jag från början hade en rätt klen laguppställning av mer "se och lära-karaktär". Idag imponerade dock både Andy Schleck och David Zabriskie med att placera sig bland de tio främsta på etappen. Det blir intressant att se hur de sköter sig framöver.
Andra reflektioner från Girots första dagar är att lagtempot gav betydligt större spridning på lagen än vad jag räknat med. Redan nu finns en del intressanta avstånd i resultatlistan. Mest intressant är kanske att Di Luca har nära en minut ner till Cunego och att det är ytterligare en minut ner till Simoni. Det är definitivt avstånd som kommer att påverka lagens taktik när det är dags för de tuffare etapperna.
Kul också att Alessandro Petacchi (Milram) verkar vara att räkna med i spurterna igen. Det hör liksom till att det finns en italiensk spurtstjärna som styr upp spurterna i Girot.
Liquigas-stallet svarade för en fin styrkedemonstration i avslutningsbacken och lagets kapten Danilo Di Luca verkar vara i storform. Kan det vara så att han trots allt kan ha förmåga att vara med och slåss om totalsegern? Jag kommer att fortsätta tvivla tills han bevisat motsatsen. Det borde snarare vara så att hans fokus ligger på att vinna just sådana här etapper och placera sig hyfsat i sammandraget.
Ett annat lag som gjorde en insats som tyder på styrka, utan att för den skull synas särskilt mycket, var Lampre. De hade förutom sin kapten Damiano Cunego med fyra cyklister i tätgruppen. Och för dem råder det inget som helst tvivel om att fokus ligger på att Cunego skall vara iklädd rosa när man kommer till målet i Milano.
Den andra huvudfavoriten Gilberto Simoni var däremot en smula isolerad mot slutet. Hans lag hade förvisso jobbat rätt hårt tidigare på etappen, förmodligen för att ge Riccardo Ricco chansen att vinna etappen. Att laget inte är tycks vara lika tydligt inriktat på enbart slutsegern i Girot som Lampre kan vara till nackdel för Simoni.
Paolo Savoldelli tappade en dryg halvminut i en tämligen enkel backe där man tycker att han borde hänga med. Det är förstås inget gott tecken för hans del eftersom det kommer betydligt fler och värre backar vad det lider. Men man får inte glömma bort att Savoldelli är en cyklist som ofta blir bättre och bättre ju längre in i etapploppen man kommer.
CSC tyckte jag från början hade en rätt klen laguppställning av mer "se och lära-karaktär". Idag imponerade dock både Andy Schleck och David Zabriskie med att placera sig bland de tio främsta på etappen. Det blir intressant att se hur de sköter sig framöver.
Andra reflektioner från Girots första dagar är att lagtempot gav betydligt större spridning på lagen än vad jag räknat med. Redan nu finns en del intressanta avstånd i resultatlistan. Mest intressant är kanske att Di Luca har nära en minut ner till Cunego och att det är ytterligare en minut ner till Simoni. Det är definitivt avstånd som kommer att påverka lagens taktik när det är dags för de tuffare etapperna.
Kul också att Alessandro Petacchi (Milram) verkar vara att räkna med i spurterna igen. Det hör liksom till att det finns en italiensk spurtstjärna som styr upp spurterna i Girot.
tisdag 8 maj 2007
Mot himlen och den rosa tröjan
Eurosport - i princip dagligen mellan 12 maj och 3 juni
Om ett par dagar drar kampen om den inte allt för snygga rosa ledartröjan i Giro d'Italia igång. För att vinna årets Giro krävs att man är bra på att köra uppför. Av de två individuella tempoloppen är det ena ett rent bergstempo (13 km uppförsbacke) och under den tre veckor långa resan från Sardinien till Milan skall ett antal mäktiga berg besegras.
Värst av bergen är Monte Zoncolan som avslutar den 17:e etappen (körs 30 maj). Den stigningen är på pappret är så tuff att till och med de allra minsta och senigaste av klätterspecialisterna i klungan lär känna en viss skräckinblandning i sin förtjusning över att få ta sig an den. Denna 10 km långa stigning med en snittlutning på grymma 12 % (max 22 %!) har av ett flertal cyklister i förhandssnacket utnämnts till den tuffaste stigning de sett i tävlingssammanhang. Det kommer att bli mycket intressant att se hur cyklisterna tar sig upp här.
Girot har de senaste tio åren varit italienarnas tävling. Senast en icke-italienare tog hem segern var 1996 när ryssen Pavel Tonkov vann. En inte allt för djärv gissning är att det blir italienskt även i år. Jag tror att kampen om segern kommer att stå mellan Gilberto Simoni (Saunier-Duval) och Damiano Cunego (Lampre). Dessa båda har visat god form inför Girot, är mycket bra uppför och backas upp av varsitt starkt lag. Det kommer att bli jämnt mellan dem, men Cunego drar i slutändan det längsta strået genom att spurta ifrån Simoni i varje toppmålgång och genom att vara bättre i bergstempot.
Jag har svårt att se några direkta utmanare till dessa båda. Paolo Savoldelli (Astana) har förvisso vunnit Girot två gånger och ska därför inte räknas bort. Jag tror dock inte att den här backiga upplagan med bara en slät tempoetapp passar honom. Ytterligare en tidigare vinnare finns i startfältet, Stefano Garzelli (Acqua & Sapone). Han kommer säkert att placera sig bra, men är varken tillräckligt bra själv eller har ett tillräckligt bra lag för att vara med allra längst fram. Ytterligare ett par namn som kommer att finnas med högt upp i resultatlistan, men som är ett nummer för små för att kunna vinna är Ivan Parra (Colombia/Cofidis), Yaroslav Popvych (Ukraina/Discovery), Danilo di Luca (Italien/Liquigas) och dansken Michael Rasmussen (Rabobank).
Mer om Girot finns att läsa här
Det här blev, på grund av en viss tidsbrist, en rätt korthuggen postning. Förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid att ventilera mina tankar om Girot längs vägen. Jag återkommer!
Om ett par dagar drar kampen om den inte allt för snygga rosa ledartröjan i Giro d'Italia igång. För att vinna årets Giro krävs att man är bra på att köra uppför. Av de två individuella tempoloppen är det ena ett rent bergstempo (13 km uppförsbacke) och under den tre veckor långa resan från Sardinien till Milan skall ett antal mäktiga berg besegras.
Värst av bergen är Monte Zoncolan som avslutar den 17:e etappen (körs 30 maj). Den stigningen är på pappret är så tuff att till och med de allra minsta och senigaste av klätterspecialisterna i klungan lär känna en viss skräckinblandning i sin förtjusning över att få ta sig an den. Denna 10 km långa stigning med en snittlutning på grymma 12 % (max 22 %!) har av ett flertal cyklister i förhandssnacket utnämnts till den tuffaste stigning de sett i tävlingssammanhang. Det kommer att bli mycket intressant att se hur cyklisterna tar sig upp här.
Girot har de senaste tio åren varit italienarnas tävling. Senast en icke-italienare tog hem segern var 1996 när ryssen Pavel Tonkov vann. En inte allt för djärv gissning är att det blir italienskt även i år. Jag tror att kampen om segern kommer att stå mellan Gilberto Simoni (Saunier-Duval) och Damiano Cunego (Lampre). Dessa båda har visat god form inför Girot, är mycket bra uppför och backas upp av varsitt starkt lag. Det kommer att bli jämnt mellan dem, men Cunego drar i slutändan det längsta strået genom att spurta ifrån Simoni i varje toppmålgång och genom att vara bättre i bergstempot.
Jag har svårt att se några direkta utmanare till dessa båda. Paolo Savoldelli (Astana) har förvisso vunnit Girot två gånger och ska därför inte räknas bort. Jag tror dock inte att den här backiga upplagan med bara en slät tempoetapp passar honom. Ytterligare en tidigare vinnare finns i startfältet, Stefano Garzelli (Acqua & Sapone). Han kommer säkert att placera sig bra, men är varken tillräckligt bra själv eller har ett tillräckligt bra lag för att vara med allra längst fram. Ytterligare ett par namn som kommer att finnas med högt upp i resultatlistan, men som är ett nummer för små för att kunna vinna är Ivan Parra (Colombia/Cofidis), Yaroslav Popvych (Ukraina/Discovery), Danilo di Luca (Italien/Liquigas) och dansken Michael Rasmussen (Rabobank).
Mer om Girot finns att läsa här
Det här blev, på grund av en viss tidsbrist, en rätt korthuggen postning. Förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid att ventilera mina tankar om Girot längs vägen. Jag återkommer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)