Den vassaste spurtaren...

Fel igen... Så här efter tre spurtetapper kan man konstatera att Tom Boonen inte är den vassaste spurtaren i årets Tour de France. Flera andra cyklister har varit snabbare över upploppet varje dag och det känns som att Boonen kommer att få mycket svårt att ta någon etappseger för tillfället. Trots det får han absolut fortfarande räknas som en av storfavoriterna till slutsegern i poängtävlingen. Han är ju trots allt tillräckligt bra för att vara med långt fram varje dag.

Vem som faktiskt är den vassaste spurtaren har vi inget svar på än, men som det känns hittills tror jag att det kommer att stå mellan de båda andra jag lyfte fram i kampen om segern i poängtävlingen.

Robbie McEwen visade en oerhörd klass på första etappen när han flög fram över upploppet trots att han vurpat i ett sent skede och fått slita för att komma ikapp klungan. Därefter har han krånglat till det för sig och kommit bort helt i spurterna, men han kommer helt säkert att slå till på någon mer etapp.

Även Thor Hushovd har kommit bort lite så här långt. Han såg dock riktigt snabb ut den gång han var med där framme. Så han ska inte räknas bort i poängtävlingen riktigt än även om avståndet till Boonen och McEwen börjar bli lite väl stort. Jag tycker dock att Hushovds lag, Credit Agricole, är lite dålig på att leverera sin spurtare till upploppet. Oftast nöjer man sig med att utnyttja andra lags uppdrag och låter enbart Julian Dean gör det sista igångdraget. Hushovd har då ofta en lång väg fram till motståndarna och har därför svårt att hinna fram i tid trots sin snabbhet. Jag skulle gärna se att man avdelade fler man och körde ett eget uppdrag. Eller ännu hellre att man är det lag som tar kommandot längst fram i klungan mot slutet.

En annan sak man kan konstatera är att spurtlagen har oerhört svårt att kontrollera spurterna. De tåg med cyklister från samma stall som Cipollini och Petacchi lärt oss att det ska vara i spetsen av klungan de sista kilometrarna lyckas inte fullt ut. Vad det beror på kan man ju både spekulera i och diskutera. Jag tror att huvudanledningen är att det för stunden inte finns någon storspurtare som är lika dominerande och inger samma respekt som dessa båda herrar. Därmed törs andra blanda sig i leken och störa uppdragen, till exempel genom att köra ett eget uppdrag eller dra igång spurten själv. Man tar inte bara hjul på stjärnan och låter dennes lag sköta spurtuppdraget på egen hand. Oavsett orsaken blir det i alla fall roligare och mer oförutsägbara spurter på det här viset. Det känns som att det är fler som både har och tar chansen att vara först över mållinjen.

Kamp om gult och grönt

Så var vi igång då. Efter en prolog där Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) var oroväckande överlägsen är det nu dags för en rad etapper där spurtarna kommer att kämpa om etappsegrar, möjligheten att få ikläda sig den gula ledartröjan för någon dag och att skapa sig en bra grundplåt i poängtävlingen.

Men innan vi lägger kampen om totalsegern åt sidan - den plockar vi fram igen när det är dags för den första bergsetappen (etapp 7, lördagen den 14 juli) - kan vi konstatera att de större förhandsfavoriterna gjorde ungefär vad man kunde förvänta sig av dem på prologen, även om Carlos Sastre (Spanien/CSC) och Cristophe Moreau (Frankrike/Ag2r) kanske tappade onödigt mycket tid. Och Astana-stallet skaffade sig ett intressant läge med Andreas Klödens (Tyskland) och Alexandre Vinokourovs (Kazakstan) framskjutna placeringar.

Första veckans etapper brukar följa ett ganska givet mönster. De brukar inledas med ett antal attacker tills en utbrytargrupp som accepteras av alla har bildats. Denna får sedan dra ifrån ett tag, och det kan bli åtskilliga minuters försprång, innan lagen med duktiga spurtare långsamt börjar jobba in försprånget. Oftast blir utbrytargruppen ikappkörd, inte sällan med bara några få kilometer kvar till mål, och det hela kan avslutas med en klungspurt.

Det kommer säkerligen att pratas en hel del om bonussekunder och poäng den närmaste tiden. Dessa bonussekunder och poäng delas ut dels vid etappmålet, dels vid spurtpriser (2-3 per etapp) utmed etappen. Med hjälp av det tidsavdrag bonussekunderna ger har de spurtare som gjort en bra insats på prologen en möjlighet att ta in tid och överta totalledningen. En tidig ledning i ett tre veckor långt etapplopp kanske inte verkar vara så märkvärdigt, men det är faktiskt mycket prestigefullt att köra i den gula ledartröjan, om så bara för en dag.

För spurtarna är poängtävlingen en viktig del av Tour de France. På varje etapp delas poäng ut till de 10-25 första beroende på vilken typ av etapp det är. Flest poäng delas ut på de "lätta" slätetapperna och minst på tempoetapperna. Poäng delas även ut till de tre första vid varje spurtpris. Och det gäller att samla på sig så mycket poäng som möjligt fram till målgången i Paris. Ledaren i poängtävlingen får köra i en grön ledartröja.

Även poängtävlingen och möjligheten att få ikläda sig gult är betydelsefulla mål är det ändå att vinna etapper som är det viktigaste målet för spurtarna under den första veckan. Spurterna i Tour de France brukar vara mycket spektakulära och intressanta att titta på. I princip alla riktigt bra spurtare brukar finnas på plats och alla vill verkligen vinna. Det gör att det ofta är rätt trångt på upploppsrakorna och det är inte alltid det går som de stora spurtstjärnorna vill.

Nu när Alessandro Petacchi (Italien/Milram) försvunnit ur klungan i en enorm puff astmamedicin finns det som jag ser det tre riktigt tunga namn att lyfta fram för etappsegrar och kampen om poängtävlingen. Det är Robbie McEwen (Australien/Predictor-Lotto), Tom Boonen (Belgien/Quickstep) och Thor Hushovd (Norge/Credit Agricole). Det är förmodligen de och deras lag som kommer att försöka kontrollera klungan in mot upploppsrakan. Utöver dessa finns det dock ett stort antal kapabla spurtare i klungan. Italienarna Daniele Bennati och Danilo Napolitano (Lampre), spanjoren Oscar Freire (Rabobank) och unge britten Mark Cavendish (T-Mobile) för att nämna några.

Jag tror att Boonen kommer att vara den vassaste spurtaren i årets Tour de France, och att det även blir han som tar hem poängtävlingen. Men ni som läst den här bloggen tidigare vet ju att jag alltid har fel, så satsa inga pengar på det...

En oviss resa från London till Paris

Våren och försommaren brukar vara en hektisk tid. I år har det av olika anledningar varit värre än vanligt. Det har gjort att den här bloggen inte blivit uppdaterad i den takt jag hade hoppats. Och de eventuella läsare jag hunnit skaffa mig har väl antagligen tröttnat och surfat vidare. Men nu är det ju dags för Tour de France och jag har semester...

Tour de France är utan tvekan den största, mest kända och mest prestigefulla av alla tävlingar i cykelvärlden. Den som lyckas vinna någonting här - poängtröjan, bergspristävlingen eller en etapp - stärker definitivt sina aktier inför framtiden. Att varje liten seger och varje tillfälle att synas är så betydelsefull är en viktig anledning till Tourens storhet. Ingenting ges bort gratis och ingen etapp blir tråkig eller långsam. På slätetapperna anfaller spurtarna från alla håll, i bergen tar klättrarna varje chans och på de småbackiga etapperna försöker utbrytarkungarna hålla undan för den jagande klungan. Det är helt enket cykelfest varje dag i tre veckors tid.

Årets Tour de France inleds med en tempo-prolog i London. Denna kommer att vinnas av britten Bradley Wiggins som antagligen har laddat för uppgiften sedan det offentliggjordes att prologen skulle köras på hans hemmaplan. Därefter tar man sig via två etapper i England respektive Belgien in i Frankrike där man i år kör en runda "medurs". De för sammandraget avgörande etapperna är etapp 7-9 i Alperna, etapp 14-16 i Pyrenéerna och de båda tempoetapperna (etapp 13 och 19). Allt avslutas som vanligt med ett varvlopp inne på Champs-Élysées i Paris, men då ska det mesta redan vara avgjort.

Vem vinner då? Ja, det är ingen lätt fråga att svara på i år. Kampen om den gula ledarröjan har under en lång rad av år handlat om duellen mellan Armstrong och Ullrich. Några så tydliga huvudfavoriter finns inte nu. Det är istället väldigt många som har chansen att ta sitt livs seger. Det första ledet av favoriter tycker jag består av Cristophe Moreau (Frankrike/Ag2r), Alexandre Vinokourov (Kazakstan/Astana), Andreas Klöden (Tyskland/Astana), Alejandro Valverde (Spanien/Caisse d'Epargne), Carlos Sastre (Spanien/CSC), Levi Leipheimer (USA/Discovery channel), Cadel Evans (Australien/Predictor-Lotto) och Denis Menchov (Ryssland/Rabobank). Av dessa får nog Klöden, Vinokourov, Valverde och kanske Leiphemer sägas vara de allra hetaste namnen i försnacket. Men det kan även bli någon helt annan som är klädd i gult när man når Paris.

Mitt tips går dock till Cadel Evans. Han kommer inte att vara den som syns mest eller som sätter in de mest spektakulära attackerna, men han kommer heller inte att göra bort sig någonstans. Och för att vinna Tour de France, särskilt i år, krävs det först och färmst att man håller ihop hela vägen. Det duger inte att braka igenom helt på någon etapp. För det andra måsta man tillhöra de bästa både i bergen och på tempoetapperna. Evans är den i årets startfält som kommer att klara av allt detta på bäst sätt. Men det kan också vara så att det tipset kommer mer från hjärtat än hjärnan...