En dag i helvetet

Eurosport - söndag 15 april kl. 14:00

Innan jag såg Paris-Roubaix första gången hade jag inte kunnat föreställa mig att det finns en sådan här tävling. Det som sätter sin prägel på det här loppet är pavé-sektionerna, smala vägavsnitt med en kullerstensbeläggning som i många fall är riktigt sönderkörd och skakig. Ibland är vägarna så dåliga att man undrar hur det överhuvudtaget är möjligt att framföra en racerhoj på dem. Under de 259 kilometrarna mellan Compiègne strax norr om Paris och velodromen i Roubaix nära gränsen mot Belgien kommer man i år att utsättas för 28 pavé-avsnitt av varierande längd och svårighet som tillsammans mäter 52,7 km.

Den här gången törs jag lova att det inte är någon stor klunga kvar med några mil kvar till målet. Loppet brukar börja hetta till på allvar när man kommer till den berömda och brutala pavé-sträckan vid Arenberg med knappt tio mil kvar till mål. Därefter brukar tätgruppen minska lite i storlek för varje pavé-sektion som passeras. Och efter den sista riktigt svåra pavé-sektionen, som är Carrefour de l'Arbre efter 242 km (den fjärde från slutet), brukar det återstå en handfull cyklister med chans att vinna. För att vara med där krävs det naturligtvis att man klarar av att köra fort på pavén. Det är rätt häftigt att se hur de som är bra på att köra pavé flyter fram tämligen obehindrat, medan andra studsar runt mer eller mindre okontrollerat. Sen gäller det också att inte ha oturen att vurpa eller punktera vid fel tillfälle. På grund av underlaget är det alltid mycket vurpor och punkteringar i Paris-Roubaix. Om man drabbas i ett avgörande läge kan dagen vara förstörd.

Glädjande nog är en av de som behärskar pavé-underlaget svenske Magnus Bäckstedt (Liquigas) som vann här 2004. Han har haft en besvärlig vinter där en vurpskadad axel hindrat honom en hel del i träningen. Han har dock på senare tid presterat mycket bra i ett par korta tempolopp, så han kan uppenbarligen åka fort ett litet tag i alla fall. "Maggie" kommer att sälja sig dyrt, och det återstår bara att se om han har slitit sig till en så bra form att han klarar av ett så långt och hårt lopp som Paris-Roubaix. Jag tvivlar men hoppas.

Fjolårsvinnaren Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) får finna sig i att vara huvudfavorit. Han har sett helt brutalt stark tidigare under veckan. I Gent-Wevelgem körde han rent av så hårt att han förstörde samarbetet i klungan för att jag ikapp utbrytargruppen när han gick upp och drog.

Till övriga favoriter hör ytterligare ett par namn som kanske börjar bli bekanta nu: Flandern runt-vinnaren Alessandro Ballan (Italien/Lampre), Flandern runt-tvåan Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto) och, förstås, Tom Boonen (Belgien/Quickstep) som vunnit här en gång. En annan åkstark cyklist som placerat sig långt fram i Paris-Roubaix de senaste åren är spanjoren Juan Antonio Flecha (Rabobank). Jag ska dock sticka ut hakan lite och tippa en österrikisk seger genom Bernhard Eisel (T-Mobile). Han är en av dem som flyter fram allra finast över pavén, har närmat sig täten år för år och kör dessutom nu i ett väldigt starkt lag.

Paris-Roubaix är en helt unik tävling. För mig är det en av cykelårets absoluta höjdpunkter, och inte ens det utlovade sommarvädret kommer att hindra mig från att titta på söndag.