Flèche Wallonne: Eurosport - onsdag 25 april kl. 14:00
Liège-Bastogne-Liège: Eurosport - söndag 29 april kl. 15:00
I de båda Ardennerklassikerna Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège blandar sig en hel del backstarka etapploppsåkare in i leken. De lite längre, lite mindre branta och därmed mer uthållighetskrävande backarna som finns här gör att de har en god chans mot endagsspecialisterna. Loppen ligger även helt rätt i tiden för att passa som förberedelser inför Giro d'Italia.
I Flèche Wallonne, Vallonska pilen, är backen Mur de Huy central. Denna 1,3 km långa, drygt 9 % branta och rejält krävande stigning avslutar hela loppet och passeras dessförinnan två gånger under ett relativt tidigt skede av tävlingen. Det är sällan loppet är avgjort innan man tar sig an denna stigning för sista gången. Vinner gör den som bäst hushåller med sina krafter och inte förbrukar dem för tidigt i backen. Räkna med en och annan omkastning den sista kilometern.
La Doyenne, den äldsta kvinnan, som Liège-Bastogne-Liège kallas är den äldsta av vårklassikerna. Tävlingen har körts sedan 1892 och avgörs nu för 93:e gången. Det här är ett riktigt uthållighetsprov över 26 mil och ett antal långa och tunga stigningar. Det är framförallt i den här tävlingen etapploppsåkarna brukar kunna vara med på riktigt allvar. De 4-5 sista milen med legendariska backar som Côte de la Redoute och Côte de Saint-Nicolas brukar bjuda på linjeloppscykling när den är som allra bäst. Hårdkörning, utbrytningar, omkastningar och ovisshet och spänning in i det sista.
De båda Ardenner-loppen är så pass lika och går så tätt inpå varandra att segerkandidaterna är ungefär de samma. Den mångsidige supertalangen Alejandro Valverde (Spanien/Caisse d'Epargne) vann båda loppen förra året och blir definitivt att räkna med även i år även om han såg lite tung ut uppför Cauberg i söndags. Två cyklister som såg betydligt piggare ut där och som därför nästan måste pekas ut som huvudfavoriter i åtminstone Flèche Wallonne är de båda italienarna Davide Rebellin (Gerolsteiner) och Danilo Di Luca (Liquigas). Fränk Schleck (Luxemburg/CSC) vurpade bort sig i Amstel Gold Race, men kunde ändå (efter viss draghjälp från servicebilen) ta en tiondeplats. Han blir farlig i framförallt Flèche Wallonne. T-Mobile mönstrar ett bra lag där man har ett par starka kort att spela med, främst Patrik Sinkewitz (Tyskland) och Kim Kirchen (Luxemburg). Även Saunier-Duval, som verkar vara i kollektiv storform, har ett antal goda alternativ, blland annat Riccardo Ricco' (Italien) och Juan José Cobo (Spanien). Och som vanligt när det gäller endagslopp av den här typen får man inte glömma bort Alexandre Vinokourov (Kazakstan/Astana) och Paolo Bettini (Italien/Quickstep). En annan man absolut inte får glömma bort är Damiano Cunego (Italien/Lampre) som står över både Amstel Gold Race och Flèche Wallonne och satsar hårt på seger i Liège-Bastogne-Liège.
Mina segertips? Jag tror på Patrik Sinkewitz i Flèche Wallone och att Paolo Bettini äntligen får till det igen i Liège-Bastogne-Liège!
Visar inlägg med etikett Endagslopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Endagslopp. Visa alla inlägg
måndag 23 april 2007
söndag 22 april 2007
En enkel resa (x2)
Avslutningen av Amstel Gold Race blev ett litet antiklimax. Allt var upplagt för en tuff batalj uppför avslutningsbacken Cauberg. Då smög plötsligt Stefan Schumacher (Tyskland/Gerolsteiner) iväg i en attack som varken kändes särskilt hård eller väl avvägd. Frågan är om han ens trodde på den själv till en början. Men medan de övriga sex cyklisterna i tätgruppen väntade på att någon annan skulle ta initiativ till att jaga ikapp honom kunde Schumacher glida ifrån till en tämligen enkel seger.
I övrigt får man ju konstatera att den eller de som producerade Eurosports sändning inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet. Först missade man Wesemanns och Voigts intressanta utbrytning 4-5 mil före mål på grund av ett reklamavbrott. Sen valde man av någon anledning att lägga in en reklampaus när det var dags för den näst sista backen Keutenberg. Slutligen lyckades man missa både när vinnaren Schumacher rullade över mållinjen och i princip all action i den grupp som jagade honom uppför Cauberg.
Det man däremot lyckades visa på ett förnämligt vis var hur fjolårsvinnaren Fränk Schleck bogserades tillbaks till klungan av sin servicebil efter en vurpa. Det stora antal vattenflaskor han verkade behöva lämnades över på ett väldigt långsamt vis och mekanikern behövde titta till hans cykel påfallande ofta...
I övrigt får man ju konstatera att den eller de som producerade Eurosports sändning inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet. Först missade man Wesemanns och Voigts intressanta utbrytning 4-5 mil före mål på grund av ett reklamavbrott. Sen valde man av någon anledning att lägga in en reklampaus när det var dags för den näst sista backen Keutenberg. Slutligen lyckades man missa både när vinnaren Schumacher rullade över mållinjen och i princip all action i den grupp som jagade honom uppför Cauberg.
Det man däremot lyckades visa på ett förnämligt vis var hur fjolårsvinnaren Fränk Schleck bogserades tillbaks till klungan av sin servicebil efter en vurpa. Det stora antal vattenflaskor han verkade behöva lämnades över på ett väldigt långsamt vis och mekanikern behövde titta till hans cykel påfallande ofta...
lördag 21 april 2007
Amstel Gold Race
Eurosport - söndag 22 april kl. 15:00
Så har vi nått fram till den sista veckan med vårklassiker som bjuder på Amstel Gold Race i Holland och Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège i Belgien, eller vi kanske ska säga Vallonien. Liksom i tävlingarna i Flandern kommer det att handla en hel del om backar. De lite längre och inte fullt så tvärbranta backarna samt avsaknaden av kullersten gör dock att loppen får en lite annorlunda karaktär än dessa. Det är även till viss del är andra cyklister som är med och slåss om segrarna här, många lag ändrar sina laguppställningar en hel del.
Först ut är Amstel Gold Race som körs i sydöstligaste delen av Holland. Denna den yngsta av vårklassikerna liknar till viss del Flandern runt med sina korta och branta backar och smala vägar. Här finns dock ingen kullersten och backarna är mer jämnt fördelade över de 25 milen. Av de hela 31 backarna cyklisterna ska kämpa sig upp för märks framför allt Cauberg som man avslutar med och dessförinnan passerar två gånger. Här brukar det vara en härlig stämning med mångdubbla publikled.
Det som ger Amstel Gold Race sin särprägel är att det är så backigt mest hela tiden. Här finns inga partier för egentlig återhämtning mellan backarna och framför allt avslutningstimmen brukar bli härligt intensiv och spännande med många utbrytningsförsök. Det här loppet har allt mer börjat bli en av mina favoriter.
Den som mest av allt förtjänar att vinna här är holländaren Michael Boogerd (Rabobank). Han vann här 1999 och har därefter varit på pallen varje år utom 2001. Någon mer seger har det dock inte blivit. Han gör nu förmodligen sitt sista framträdande i denna sin hemmatävling, och ingen skulle missunna honom att få avsluta med en seger. Med tanke på hur stark han sett ut tidigare i år tror jag också att han fixar det.
Men utmanarna är många. Några som säkert vill ha ett ord med i leken är världsmästaren Paolo Bettini (Italien/Quickstep) som haft en rätt misslyckad och otursförföljd säsong hittills, Steffen Wesemann (Schweiz/Wiesenhof) som visade att han är i storform under förra helgen Paris-Roubaix, Davide Rebellin (Italien/Gerolsteiner) som 2004 lyckades vinna alla de tre avslutande vårklassikerna och visat fina takter på senare tid och förstås fjolårsvinnaren Fränk Schleck (Luxemburg/CSC). Ytterligare ett par namn som det ska bli spännande att se vad de kan ställa till med är Patrik Sinkewitz (Tyskland/T-Mobile), Chris Horner (USA/Predictor-Lotto) i och inte minst Riccardo Ricco' (Italien/Saunier-Duval) som var sensationellt bra i etapploppet Tirreno-Adriatico tidigare i år där han vann två etapper.
Två svenskar kommer till start, Gustav Larsson (Unibet) och Thomas Lövkvist (Francaise des jeux). Bäst chans att placera sig bra här har nog Gustav Larsson, men vi ska inte förvänta oss några underverk av någon av dem.
Så har vi nått fram till den sista veckan med vårklassiker som bjuder på Amstel Gold Race i Holland och Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège i Belgien, eller vi kanske ska säga Vallonien. Liksom i tävlingarna i Flandern kommer det att handla en hel del om backar. De lite längre och inte fullt så tvärbranta backarna samt avsaknaden av kullersten gör dock att loppen får en lite annorlunda karaktär än dessa. Det är även till viss del är andra cyklister som är med och slåss om segrarna här, många lag ändrar sina laguppställningar en hel del.
Först ut är Amstel Gold Race som körs i sydöstligaste delen av Holland. Denna den yngsta av vårklassikerna liknar till viss del Flandern runt med sina korta och branta backar och smala vägar. Här finns dock ingen kullersten och backarna är mer jämnt fördelade över de 25 milen. Av de hela 31 backarna cyklisterna ska kämpa sig upp för märks framför allt Cauberg som man avslutar med och dessförinnan passerar två gånger. Här brukar det vara en härlig stämning med mångdubbla publikled.
Det som ger Amstel Gold Race sin särprägel är att det är så backigt mest hela tiden. Här finns inga partier för egentlig återhämtning mellan backarna och framför allt avslutningstimmen brukar bli härligt intensiv och spännande med många utbrytningsförsök. Det här loppet har allt mer börjat bli en av mina favoriter.
Den som mest av allt förtjänar att vinna här är holländaren Michael Boogerd (Rabobank). Han vann här 1999 och har därefter varit på pallen varje år utom 2001. Någon mer seger har det dock inte blivit. Han gör nu förmodligen sitt sista framträdande i denna sin hemmatävling, och ingen skulle missunna honom att få avsluta med en seger. Med tanke på hur stark han sett ut tidigare i år tror jag också att han fixar det.
Men utmanarna är många. Några som säkert vill ha ett ord med i leken är världsmästaren Paolo Bettini (Italien/Quickstep) som haft en rätt misslyckad och otursförföljd säsong hittills, Steffen Wesemann (Schweiz/Wiesenhof) som visade att han är i storform under förra helgen Paris-Roubaix, Davide Rebellin (Italien/Gerolsteiner) som 2004 lyckades vinna alla de tre avslutande vårklassikerna och visat fina takter på senare tid och förstås fjolårsvinnaren Fränk Schleck (Luxemburg/CSC). Ytterligare ett par namn som det ska bli spännande att se vad de kan ställa till med är Patrik Sinkewitz (Tyskland/T-Mobile), Chris Horner (USA/Predictor-Lotto) i och inte minst Riccardo Ricco' (Italien/Saunier-Duval) som var sensationellt bra i etapploppet Tirreno-Adriatico tidigare i år där han vann två etapper.
Två svenskar kommer till start, Gustav Larsson (Unibet) och Thomas Lövkvist (Francaise des jeux). Bäst chans att placera sig bra här har nog Gustav Larsson, men vi ska inte förvänta oss några underverk av någon av dem.
fredag 13 april 2007
En dag i helvetet
Eurosport - söndag 15 april kl. 14:00
Innan jag såg Paris-Roubaix första gången hade jag inte kunnat föreställa mig att det finns en sådan här tävling. Det som sätter sin prägel på det här loppet är pavé-sektionerna, smala vägavsnitt med en kullerstensbeläggning som i många fall är riktigt sönderkörd och skakig. Ibland är vägarna så dåliga att man undrar hur det överhuvudtaget är möjligt att framföra en racerhoj på dem. Under de 259 kilometrarna mellan Compiègne strax norr om Paris och velodromen i Roubaix nära gränsen mot Belgien kommer man i år att utsättas för 28 pavé-avsnitt av varierande längd och svårighet som tillsammans mäter 52,7 km.
Den här gången törs jag lova att det inte är någon stor klunga kvar med några mil kvar till målet. Loppet brukar börja hetta till på allvar när man kommer till den berömda och brutala pavé-sträckan vid Arenberg med knappt tio mil kvar till mål. Därefter brukar tätgruppen minska lite i storlek för varje pavé-sektion som passeras. Och efter den sista riktigt svåra pavé-sektionen, som är Carrefour de l'Arbre efter 242 km (den fjärde från slutet), brukar det återstå en handfull cyklister med chans att vinna. För att vara med där krävs det naturligtvis att man klarar av att köra fort på pavén. Det är rätt häftigt att se hur de som är bra på att köra pavé flyter fram tämligen obehindrat, medan andra studsar runt mer eller mindre okontrollerat. Sen gäller det också att inte ha oturen att vurpa eller punktera vid fel tillfälle. På grund av underlaget är det alltid mycket vurpor och punkteringar i Paris-Roubaix. Om man drabbas i ett avgörande läge kan dagen vara förstörd.
Glädjande nog är en av de som behärskar pavé-underlaget svenske Magnus Bäckstedt (Liquigas) som vann här 2004. Han har haft en besvärlig vinter där en vurpskadad axel hindrat honom en hel del i träningen. Han har dock på senare tid presterat mycket bra i ett par korta tempolopp, så han kan uppenbarligen åka fort ett litet tag i alla fall. "Maggie" kommer att sälja sig dyrt, och det återstår bara att se om han har slitit sig till en så bra form att han klarar av ett så långt och hårt lopp som Paris-Roubaix. Jag tvivlar men hoppas.
Fjolårsvinnaren Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) får finna sig i att vara huvudfavorit. Han har sett helt brutalt stark tidigare under veckan. I Gent-Wevelgem körde han rent av så hårt att han förstörde samarbetet i klungan för att jag ikapp utbrytargruppen när han gick upp och drog.
Till övriga favoriter hör ytterligare ett par namn som kanske börjar bli bekanta nu: Flandern runt-vinnaren Alessandro Ballan (Italien/Lampre), Flandern runt-tvåan Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto) och, förstås, Tom Boonen (Belgien/Quickstep) som vunnit här en gång. En annan åkstark cyklist som placerat sig långt fram i Paris-Roubaix de senaste åren är spanjoren Juan Antonio Flecha (Rabobank). Jag ska dock sticka ut hakan lite och tippa en österrikisk seger genom Bernhard Eisel (T-Mobile). Han är en av dem som flyter fram allra finast över pavén, har närmat sig täten år för år och kör dessutom nu i ett väldigt starkt lag.
Paris-Roubaix är en helt unik tävling. För mig är det en av cykelårets absoluta höjdpunkter, och inte ens det utlovade sommarvädret kommer att hindra mig från att titta på söndag.
Innan jag såg Paris-Roubaix första gången hade jag inte kunnat föreställa mig att det finns en sådan här tävling. Det som sätter sin prägel på det här loppet är pavé-sektionerna, smala vägavsnitt med en kullerstensbeläggning som i många fall är riktigt sönderkörd och skakig. Ibland är vägarna så dåliga att man undrar hur det överhuvudtaget är möjligt att framföra en racerhoj på dem. Under de 259 kilometrarna mellan Compiègne strax norr om Paris och velodromen i Roubaix nära gränsen mot Belgien kommer man i år att utsättas för 28 pavé-avsnitt av varierande längd och svårighet som tillsammans mäter 52,7 km.
Den här gången törs jag lova att det inte är någon stor klunga kvar med några mil kvar till målet. Loppet brukar börja hetta till på allvar när man kommer till den berömda och brutala pavé-sträckan vid Arenberg med knappt tio mil kvar till mål. Därefter brukar tätgruppen minska lite i storlek för varje pavé-sektion som passeras. Och efter den sista riktigt svåra pavé-sektionen, som är Carrefour de l'Arbre efter 242 km (den fjärde från slutet), brukar det återstå en handfull cyklister med chans att vinna. För att vara med där krävs det naturligtvis att man klarar av att köra fort på pavén. Det är rätt häftigt att se hur de som är bra på att köra pavé flyter fram tämligen obehindrat, medan andra studsar runt mer eller mindre okontrollerat. Sen gäller det också att inte ha oturen att vurpa eller punktera vid fel tillfälle. På grund av underlaget är det alltid mycket vurpor och punkteringar i Paris-Roubaix. Om man drabbas i ett avgörande läge kan dagen vara förstörd.
Glädjande nog är en av de som behärskar pavé-underlaget svenske Magnus Bäckstedt (Liquigas) som vann här 2004. Han har haft en besvärlig vinter där en vurpskadad axel hindrat honom en hel del i träningen. Han har dock på senare tid presterat mycket bra i ett par korta tempolopp, så han kan uppenbarligen åka fort ett litet tag i alla fall. "Maggie" kommer att sälja sig dyrt, och det återstår bara att se om han har slitit sig till en så bra form att han klarar av ett så långt och hårt lopp som Paris-Roubaix. Jag tvivlar men hoppas.
Fjolårsvinnaren Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) får finna sig i att vara huvudfavorit. Han har sett helt brutalt stark tidigare under veckan. I Gent-Wevelgem körde han rent av så hårt att han förstörde samarbetet i klungan för att jag ikapp utbrytargruppen när han gick upp och drog.
Till övriga favoriter hör ytterligare ett par namn som kanske börjar bli bekanta nu: Flandern runt-vinnaren Alessandro Ballan (Italien/Lampre), Flandern runt-tvåan Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto) och, förstås, Tom Boonen (Belgien/Quickstep) som vunnit här en gång. En annan åkstark cyklist som placerat sig långt fram i Paris-Roubaix de senaste åren är spanjoren Juan Antonio Flecha (Rabobank). Jag ska dock sticka ut hakan lite och tippa en österrikisk seger genom Bernhard Eisel (T-Mobile). Han är en av dem som flyter fram allra finast över pavén, har närmat sig täten år för år och kör dessutom nu i ett väldigt starkt lag.
Paris-Roubaix är en helt unik tävling. För mig är det en av cykelårets absoluta höjdpunkter, och inte ens det utlovade sommarvädret kommer att hindra mig från att titta på söndag.
onsdag 11 april 2007
Magenta och blodrött
När man väl skakat av sig skäckbilderna från Kemmelberg-nedfarten bjöds det på fantastisk cykelåkning i avslutningen av Gent-Wevelgem. Först var man säker på att klungan skulle jobba in den lilla utbrytargruppen, sedan började man tvivla för att snart bli säker på att den inte skulle göra det. Sen hann man för ett par korta ögonblick tro att klungan trots allt skulle komma ikapp utbrytargruppen innan allt avslutades med en perfekt attack av Marcus Burghardt (Tyskland) som gav honom segern och en taktiskt fin körning av Roger Hammond (Storbritannien) för andraplatsen och en dubbelseger för T-Mobile-stallet.
En sak jag satt och funderade över under den trevliga avslutningen var om det här loppet verkligen behöver Kemmelberg. Varför inte ersätta denna men någon eller några andra backar så att man slipper den uppenbart farliga nedfarten, även om dessa inte skulle vara lika hårda och avgörande. De smala fina vägarna som vindlar sig fram genom ett öppet och vindutsatt jordbrukslandskap de sista milen av loppet inbjuder till stenhård körning där det är kantvind. Om det är mer blåst än det var den här gången (vilket det är de flesta åren) gör det sitt till för att stycka upp klungan. Låt det vara avgörande för vilka som är med och kör om segern. Det skulle vara roligare än att listan på skadade är längre än storleken på den grupp som spurtar mot mållinjen.
En sak jag satt och funderade över under den trevliga avslutningen var om det här loppet verkligen behöver Kemmelberg. Varför inte ersätta denna men någon eller några andra backar så att man slipper den uppenbart farliga nedfarten, även om dessa inte skulle vara lika hårda och avgörande. De smala fina vägarna som vindlar sig fram genom ett öppet och vindutsatt jordbrukslandskap de sista milen av loppet inbjuder till stenhård körning där det är kantvind. Om det är mer blåst än det var den här gången (vilket det är de flesta åren) gör det sitt till för att stycka upp klungan. Låt det vara avgörande för vilka som är med och kör om segern. Det skulle vara roligare än att listan på skadade är längre än storleken på den grupp som spurtar mot mållinjen.
söndag 8 april 2007
Flandern runt: Eftersnack...
...och det sista inför Gent-Wevelgem
Efter Milano-San Remo skrev jag att allt varit som det brukar i den tävlingen. Den här gången får jag väl i stället säga att ingenting var sig likt. Solen sken och det var vindstilla, backe efter backe passerades på ett ovanligt stillsamt vis och utan att något avgörande hände, och inför den näst sista stigningen Muur-Kappelmuur med blott 16 km kvar till mållinjen var klungan fortfarande enorm. Kanske väntade alla på att det favorittyngda och fantastiskt starka Quickstep-laget skulle ta ett rejält tag i taktpinnen?
Från mitten av Muur-Kappelmuur dominerade slutsegraren Alessandro Ballan (Italien/Lampre) fullständigt. Även om man måste lida lite med den oerhört besvikne Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto) som inkasserade sin tredje andra plats i Flandern runt på fyra år har jag svårt att se en värdigare vinnare. Han krossade motståndet uppför Kappelmuur, såg i princip ensam till att ledarduon höll undan fram till upploppsrakan och var var slutligen den starkare av de båda i spurten trots att Hoste körde taktiskt perfekt sista kilometern.
Quickstep misslyckades helt. I Eurosports "inför-program" pratades det kaxigt om att ta hem hela prispallen. Så Tom Boonens 12:e-plats är antagligen ingenting man är nöjda med. Uppenbarligen hade ingen av deras tre kaptener (Tom Boonen, Paolo Bettini och Peter van Petegem) någon av sina bästa dagar. Dessutom fick man kanske med fel cyklister i den enda utbrytningen som kändes riktigt het. Om det varit någon ur kaptenstrion i stället för Steegmans och Hulsmans som varit med i den fina utbrytargruppen efter Leberg hade den kanske haft möjlighet att hålla ända hem.
Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) utmålades både av sig själv och andra som en segerkandidat och är kanske därför inte helt nöjd med sin dag. Hans ruggiga körning på ett par flacka avsnitt mellan backarna, bland annat ett kullerstensparti, visar dock att han blir att räkna med i Paris-Roubaix på söndag. Frågan är bara varför han valde att köra på det viset när han både verkar vara i form och ha förmågan att vara med och slåss om segern.
Det verkar bli trivsamt väder (varmt, vindstilla men möjligen någon regnskur) i Belgien även på onsdag när det är dags för Gent Wevelgem. Det gör att även den tävlingen blir en enklare resa än det kan vara och att man kan nog räkna med att rätt många kommer att ha chansen att vara med mot slutet. Mitt tips om Philippe Gilbert (Belgien/Francaise des Jeux) som slutsegrare ligger fast. Jag ska dock gardera lite. Quickstep lär vara rejält revanschsugna och göra allt för att bädda för Tom Boonen i en spurt. Där får de se upp med Daniele Bennati (Italien/Lampre) som i Flandern runt visade att han är mer än en renodlad spurtare. Han är måhända inte redo för de stora segrarna än, men se upp med den killen i kommande års klassiker!
I de preliminära startlistorna saknas tyvärr Jonas Ljungblad i Unibets trupp. Ende svensk till start är då igen Marcus Ljungqvist. Jag hoppas på en lugnare resa för hans CSC än i Flandern runt (där de drabbades av flera krascher) och att Marcus får lite friare tyglar.
Gent-Wevelgem visas på Eurosport på onsdag kl. 14:30.
Efter Milano-San Remo skrev jag att allt varit som det brukar i den tävlingen. Den här gången får jag väl i stället säga att ingenting var sig likt. Solen sken och det var vindstilla, backe efter backe passerades på ett ovanligt stillsamt vis och utan att något avgörande hände, och inför den näst sista stigningen Muur-Kappelmuur med blott 16 km kvar till mållinjen var klungan fortfarande enorm. Kanske väntade alla på att det favorittyngda och fantastiskt starka Quickstep-laget skulle ta ett rejält tag i taktpinnen?
Från mitten av Muur-Kappelmuur dominerade slutsegraren Alessandro Ballan (Italien/Lampre) fullständigt. Även om man måste lida lite med den oerhört besvikne Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto) som inkasserade sin tredje andra plats i Flandern runt på fyra år har jag svårt att se en värdigare vinnare. Han krossade motståndet uppför Kappelmuur, såg i princip ensam till att ledarduon höll undan fram till upploppsrakan och var var slutligen den starkare av de båda i spurten trots att Hoste körde taktiskt perfekt sista kilometern.
Quickstep misslyckades helt. I Eurosports "inför-program" pratades det kaxigt om att ta hem hela prispallen. Så Tom Boonens 12:e-plats är antagligen ingenting man är nöjda med. Uppenbarligen hade ingen av deras tre kaptener (Tom Boonen, Paolo Bettini och Peter van Petegem) någon av sina bästa dagar. Dessutom fick man kanske med fel cyklister i den enda utbrytningen som kändes riktigt het. Om det varit någon ur kaptenstrion i stället för Steegmans och Hulsmans som varit med i den fina utbrytargruppen efter Leberg hade den kanske haft möjlighet att hålla ända hem.
Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) utmålades både av sig själv och andra som en segerkandidat och är kanske därför inte helt nöjd med sin dag. Hans ruggiga körning på ett par flacka avsnitt mellan backarna, bland annat ett kullerstensparti, visar dock att han blir att räkna med i Paris-Roubaix på söndag. Frågan är bara varför han valde att köra på det viset när han både verkar vara i form och ha förmågan att vara med och slåss om segern.
Det verkar bli trivsamt väder (varmt, vindstilla men möjligen någon regnskur) i Belgien även på onsdag när det är dags för Gent Wevelgem. Det gör att även den tävlingen blir en enklare resa än det kan vara och att man kan nog räkna med att rätt många kommer att ha chansen att vara med mot slutet. Mitt tips om Philippe Gilbert (Belgien/Francaise des Jeux) som slutsegrare ligger fast. Jag ska dock gardera lite. Quickstep lär vara rejält revanschsugna och göra allt för att bädda för Tom Boonen i en spurt. Där får de se upp med Daniele Bennati (Italien/Lampre) som i Flandern runt visade att han är mer än en renodlad spurtare. Han är måhända inte redo för de stora segrarna än, men se upp med den killen i kommande års klassiker!
I de preliminära startlistorna saknas tyvärr Jonas Ljungblad i Unibets trupp. Ende svensk till start är då igen Marcus Ljungqvist. Jag hoppas på en lugnare resa för hans CSC än i Flandern runt (där de drabbades av flera krascher) och att Marcus får lite friare tyglar.
Gent-Wevelgem visas på Eurosport på onsdag kl. 14:30.
tisdag 3 april 2007
Belgiska backar
I Milano-San Remo fick de som tycker om stora klungspurter sitt lystmäte. Men de resterande vårklassikerna är en helt annan typ av tävlingar. Från och med nu kommer det att handla mycket om backar, smala vägar, kantvind, ruskväder och inte minst pavé. Tävlingar där agnarna sållas från vetet långt innan man kommer fram till upploppsrakan. Ofta handlar det om bara ett fåtal cyklister som gör upp segern under de sista milen. Först ut är spektakulära Ronde van Vlaanderen (Flandern runt) och därefter i turordningen står den något beskedligare Gent-Wevelgem.
Ronde van Vlaanderen
Eurosport - söndag 8 april kl. 13:00 (Härligt tidig sändningsstart!)
I de Ronde har cyklisterna att se fram emot ett antal förvisso korta, men mycket branta backar (ofta med en maxlutning på 15-20 %). Dessa är ofta smala och ibland belagda med kullersten. I årets upplaga är backarna 18 till antalet, jämnt fördelade över den andra halvan av det 256 km långa loppet. I de här backarna bjuds det på härligt offensiv körning i högsta fart, och redan långt före mål är det loppets huvudfavoriter som försöker köra sönder varandra.
Ett talande exempel på vad de här backarna kan ställa till med fick vi i legendariska Koppenberg i förra årets Flandern runt. En cyklist rätt långt fram i klungan tvingades av någon anledning stanna. Han stoppade då upp hela fältet bakom, och eftersom Koppenberg är sällsynt brant och jävlig kunde flertalet av de som tvingats stanna inte komma igång och cykla igen. De tvingades därför springa upp för backen! De omkring femton cyklister som lyckades undvika stoppet kom loss i en helt avgörande utbrytning. Den incidenten är säkerligen huvudorsaken till att Koppenberg inte finns med bland backarna i år. Men det finns utmaningar så det räcker ändå, tro mig.
Med det sagt kanske man kan tycka att det handlar om att ha tur i Flandern runt. Jag tycker dock att det handlar mer om att behärska förutsättningarna. För att vinna här krävs det inte bara på att man är bra på att köra uppför den här typen av backar. Eftersom det ofta är smalt, och ibland bara finns ett "spår" att köra i, måste man även se till att ha en bra position i klungan. Det innbär att man måste vara beredd på att köra fort och sitta med långt fram inför varje backe. Hamnar man en bit bak när det är dags för en viktig backe löper man stor risk att bli avhängd.
De två senaste åren har belgaren Tom Boonen (Quickstep) vunnit. Han har visat mycket bra form den senaste tiden med segrar i två Flandern runt-liknande "semi-klassiker", och får därför gälla som huvudfavorit även i år. Lyckas han vinna blir han ännu en gång historisk genom att bli den andre någonsin att ta tre raka segrar i Flandern runt. Den ende som lyckats med den bedriften tidigare är italienaren Fiorenzo Magni, som tog sina segrar 1949-1951.
Men det finns gott om utmanare om segern. Några av de godaste kandidaterna är fjolårstvåan Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto), Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) som sånär slog Boonen i spurten om segern i E3 prijs Vlaanderen i lördags, Alessandro Ballan (Italien/Lampre) som verkar ha återfunnit sin storform från förra året och Stijn Devolder (Belgien/Discovery) som sett stark ut men kanske lagt sitt krut lite tidigt i ett par tuffa belgiska lopp den senaste tiden.
Bered er på en intensiv och spännade tävling i ett Flandern där cyklingen är en del av religionen. Om det blir belgisk seger på söndag kommer kyrkklockor runt om i Flandern att ringa.
Gent-Wewelgem
Eurosport - onsdag 11 april kl. 14:30
Gent-Wevelgem är en lite behagligare tävling än Flandern runt. Lite kortare och lite mindre backigt. Den tuffaste utmaningen den tuffa kullerstensbacken Kemmelberg som man får ta sig an två gånger (om jag förstått rätt). Om det blåser, vilket det ofta gör i Belgien på våren, gör även hårdkörning där det är kantvind sitt till för att splittra upp klungan.
Det här är ett lopp som passar åkstarka spurtare och attackcykister. Om det avgörs i en spurt innehåller klungan sällan mer än omkring 30 cyklister. Av någon anledning vinns den här tävlingen ofta av ett lite annat spektrum av cyklister än de man normalt sett börjar att rabbla upp som favoriter när det handlar om tuffa endagslopp. Det gör det här till en klart svårtippad historia, och jag skulle nog kunna räkna upp ett 20-tal cyklister med en god chans att vinna. Jag tror dock att den härligt attackvillige belgaren Philippe Gilbert (Francaise des Jeux) drar det längsta strået i årets upplaga!
Svenskhopp?
I Flandern runt heter det stora svenskhoppet Marcus Ljungqvist (CSC). Han är i bra form, trivs i sådana här tuffa endagslopp och körde fint i förra årets Flandern runt innan han fastnade strax bakom stoppet i Koppenberg. Hans problem är kanske i första hand att få tillräckligt utrymme i det stjärnspäckade storlaget CSC för att få vara med och köra om tätplaceringarna.
I Gent-Wevelgem tror jag att de svenska färgerna bäst försvaras av Jonas Ljungblad (Unibet). En lite anonym cyklist som faktiskt har en rätt skaplig meritlista. Det är just småtuffa endagslopp som är hans specialitet, och i just det här lagom långa och lagom tuffa loppet borde han ha bra möjligheter till en fin placering.
Ronde van Vlaanderen
Eurosport - söndag 8 april kl. 13:00 (Härligt tidig sändningsstart!)
I de Ronde har cyklisterna att se fram emot ett antal förvisso korta, men mycket branta backar (ofta med en maxlutning på 15-20 %). Dessa är ofta smala och ibland belagda med kullersten. I årets upplaga är backarna 18 till antalet, jämnt fördelade över den andra halvan av det 256 km långa loppet. I de här backarna bjuds det på härligt offensiv körning i högsta fart, och redan långt före mål är det loppets huvudfavoriter som försöker köra sönder varandra.
Ett talande exempel på vad de här backarna kan ställa till med fick vi i legendariska Koppenberg i förra årets Flandern runt. En cyklist rätt långt fram i klungan tvingades av någon anledning stanna. Han stoppade då upp hela fältet bakom, och eftersom Koppenberg är sällsynt brant och jävlig kunde flertalet av de som tvingats stanna inte komma igång och cykla igen. De tvingades därför springa upp för backen! De omkring femton cyklister som lyckades undvika stoppet kom loss i en helt avgörande utbrytning. Den incidenten är säkerligen huvudorsaken till att Koppenberg inte finns med bland backarna i år. Men det finns utmaningar så det räcker ändå, tro mig.
Med det sagt kanske man kan tycka att det handlar om att ha tur i Flandern runt. Jag tycker dock att det handlar mer om att behärska förutsättningarna. För att vinna här krävs det inte bara på att man är bra på att köra uppför den här typen av backar. Eftersom det ofta är smalt, och ibland bara finns ett "spår" att köra i, måste man även se till att ha en bra position i klungan. Det innbär att man måste vara beredd på att köra fort och sitta med långt fram inför varje backe. Hamnar man en bit bak när det är dags för en viktig backe löper man stor risk att bli avhängd.
De två senaste åren har belgaren Tom Boonen (Quickstep) vunnit. Han har visat mycket bra form den senaste tiden med segrar i två Flandern runt-liknande "semi-klassiker", och får därför gälla som huvudfavorit även i år. Lyckas han vinna blir han ännu en gång historisk genom att bli den andre någonsin att ta tre raka segrar i Flandern runt. Den ende som lyckats med den bedriften tidigare är italienaren Fiorenzo Magni, som tog sina segrar 1949-1951.
Men det finns gott om utmanare om segern. Några av de godaste kandidaterna är fjolårstvåan Leif Hoste (Belgien/Predictor-Lotto), Fabian Cancellara (Schweiz/CSC) som sånär slog Boonen i spurten om segern i E3 prijs Vlaanderen i lördags, Alessandro Ballan (Italien/Lampre) som verkar ha återfunnit sin storform från förra året och Stijn Devolder (Belgien/Discovery) som sett stark ut men kanske lagt sitt krut lite tidigt i ett par tuffa belgiska lopp den senaste tiden.
Bered er på en intensiv och spännade tävling i ett Flandern där cyklingen är en del av religionen. Om det blir belgisk seger på söndag kommer kyrkklockor runt om i Flandern att ringa.
Gent-Wewelgem
Eurosport - onsdag 11 april kl. 14:30
Gent-Wevelgem är en lite behagligare tävling än Flandern runt. Lite kortare och lite mindre backigt. Den tuffaste utmaningen den tuffa kullerstensbacken Kemmelberg som man får ta sig an två gånger (om jag förstått rätt). Om det blåser, vilket det ofta gör i Belgien på våren, gör även hårdkörning där det är kantvind sitt till för att splittra upp klungan.
Det här är ett lopp som passar åkstarka spurtare och attackcykister. Om det avgörs i en spurt innehåller klungan sällan mer än omkring 30 cyklister. Av någon anledning vinns den här tävlingen ofta av ett lite annat spektrum av cyklister än de man normalt sett börjar att rabbla upp som favoriter när det handlar om tuffa endagslopp. Det gör det här till en klart svårtippad historia, och jag skulle nog kunna räkna upp ett 20-tal cyklister med en god chans att vinna. Jag tror dock att den härligt attackvillige belgaren Philippe Gilbert (Francaise des Jeux) drar det längsta strået i årets upplaga!
Svenskhopp?
I Flandern runt heter det stora svenskhoppet Marcus Ljungqvist (CSC). Han är i bra form, trivs i sådana här tuffa endagslopp och körde fint i förra årets Flandern runt innan han fastnade strax bakom stoppet i Koppenberg. Hans problem är kanske i första hand att få tillräckligt utrymme i det stjärnspäckade storlaget CSC för att få vara med och köra om tätplaceringarna.
I Gent-Wevelgem tror jag att de svenska färgerna bäst försvaras av Jonas Ljungblad (Unibet). En lite anonym cyklist som faktiskt har en rätt skaplig meritlista. Det är just småtuffa endagslopp som är hans specialitet, och i just det här lagom långa och lagom tuffa loppet borde han ha bra möjligheter till en fin placering.
lördag 31 mars 2007
Regnbågströjans förbannelse
Det sägs ju att det vilar en förbannelse över världsmästartröjan som medför att den som "tvingas" bära den drabbas av otur. En som fått känna på det är nuvarande landsvägsmästaren Paolo Bettini. Hittills har hans säsong innehållit ett antal vurpor, tekniska problem i Milano-San Remo som tvingade honom att jaga ikapp klungan uppför Cipressa istället för att vara längst fram i den och attackera, och nu idag kedjebrott några ögonblick efter att han iscensatt den avgörande utbrytningen i E3 Preis Vlaanderen.
lördag 24 mars 2007
Milano-San Remo: Eftersnack
En stillsam resa (även om farten var rätt hög hela vägen) i en samlad klunga längs en vackert vårgrön Ligurienkust, ett par attacker i Cipressa och Poggio och ett avgörande i en klungspurt för en måttligt stor grupp där i princip alla huvudfavoriterna fanns med. Det mesta var som det brukar i Milano-San Remo. Oscar Freire gjorde allt rätt de sista kilometrarna och var i en klass för sig på Via Roma. Ännu en tung post på meritlistan för en cyklist som alltid är att räkna med när han ställer sig på startlinjen.
Petacchi fick ett perfekt uppdrag men hade inget att komma med när uppdragaren Zabel slog åt sidan. Det enda han visade är att han är långt från den klass han hade för ett par år sedan och frågan är väl om han någonsin återkommer som storspurtare.
Robbie McEwen visade igen att han har börjat klara av måttliga backar riktigt bra. När han fanns med långt fram i klungan de sista kilometrarna trodde jag nog att han skulle ta hem det. Men även om han gjorde ett bra upplopp och visade upp sedvanlig snabbhet de sista metrarna räckte han inte till idag. Och apropå snabbhet de sista metrarna så måste man ju imponeras av överraskningstvåan Allan Davis avslutning. Kanske nästa stora australiensiska spurtstjärna?
Petacchi fick ett perfekt uppdrag men hade inget att komma med när uppdragaren Zabel slog åt sidan. Det enda han visade är att han är långt från den klass han hade för ett par år sedan och frågan är väl om han någonsin återkommer som storspurtare.
Robbie McEwen visade igen att han har börjat klara av måttliga backar riktigt bra. När han fanns med långt fram i klungan de sista kilometrarna trodde jag nog att han skulle ta hem det. Men även om han gjorde ett bra upplopp och visade upp sedvanlig snabbhet de sista metrarna räckte han inte till idag. Och apropå snabbhet de sista metrarna så måste man ju imponeras av överraskningstvåan Allan Davis avslutning. Kanske nästa stora australiensiska spurtstjärna?
torsdag 22 mars 2007
Milano-San Remo: Försnack
Eurosport - Lördag 24 mars kl. 15:00
När man pratar om vårklassikern i Italien, La classica di Primavera, så är det loppet som tar cyklisterna de knappt 30 milen mellan Milano och San Remo man menar. Milano-san Remo tillhör de riktigt genuina klassikerna. Loppet kördes för första gången 1907 och firar således 100 års jubileum i år. Årets upplaga är den 98:e.
Loppet är det längsta i proffsens kalender. Banan bjuder dock inte på några svårare prövningar i form av berg eller annat och får därför sägas vara de stora spurtarnas tävling. Ett inte allt för djärvt tips är att det är namn som Tom Boonen (Belgien/Quickstep), Alessandro Petacchi (Italien/Milram), Thor Hushovd (Norge/Credit Agricole) och Robbie McEwen (Australien/Predictor-Lotto) som gör upp om segern över upploppsrakan i San Remo.
De sista tre milen är det dock två små pucklar som ska passeras: Cipressa (5,7 km, 4,1 % snittlutning) och Poggio (3,7 km, 3,7 % snittlutning). De backarna är inte tillräcklig tuffa för att hindra dagens spurtare från att ta sig över dem med hedern i behåll, men de erbjuder en möjlighet för andra cyklister att attackera. Attackerna är oftast inget större problem för spurtlagen att hantera, men då och då, till exempel så sent som förra året, håller utbrytningarna hela vägen över mållinjen.
Troligast är ändå att det avgörs i en spurt och förutom de redan nämnda vill jag höja en liten varningsflagga för de båda australiensarna Baden Cooke (Unibet) och Stuart O'Grady (CSC) vilka båda visat god form under våren samt italienaren Daniele Benatti (Lampre) som nyligen satt självaste Petacchi på plats ett par gånger. Han kanske är den nya italienska spurtstjärnan?
De svenska färgerna försvaras som det verkar endast av Marcus Ljungqvist (CSC). Det är lite svårt att sia om vad man kan förvänta sig av honom. Det kan vara så att han har en ren hjälpryttarroll den här gången. I bästa fall har en lite friare roll med möjlighet att vara med och attackera i Cipressa och Poggio. I ett sådant läge har Ljungqvist definitivt kapacitet att prestera en riktigt fin placering.
Slutligen finns det de som sätter sitt hopp till historiska mönster. 1983 vann italienaren Giuseppe Saronni Milano-San Remo. Året innan hade han blivit världsmästare samt vunnit den italienska höstklassikern Giro di Lombardia. Dessutom hade Italien blivit världsmästare i fotboll. I år hoppas en annan italienare, Paolo Bettini, att det mönstret upprepar sig.
Edit: Baden Cooke kommer tydligen inte till start på grund av ryggproblem och Oscar Freire skall naturligtvis också räknas till huvudfavoriterna.
När man pratar om vårklassikern i Italien, La classica di Primavera, så är det loppet som tar cyklisterna de knappt 30 milen mellan Milano och San Remo man menar. Milano-san Remo tillhör de riktigt genuina klassikerna. Loppet kördes för första gången 1907 och firar således 100 års jubileum i år. Årets upplaga är den 98:e.
Loppet är det längsta i proffsens kalender. Banan bjuder dock inte på några svårare prövningar i form av berg eller annat och får därför sägas vara de stora spurtarnas tävling. Ett inte allt för djärvt tips är att det är namn som Tom Boonen (Belgien/Quickstep), Alessandro Petacchi (Italien/Milram), Thor Hushovd (Norge/Credit Agricole) och Robbie McEwen (Australien/Predictor-Lotto) som gör upp om segern över upploppsrakan i San Remo.
De sista tre milen är det dock två små pucklar som ska passeras: Cipressa (5,7 km, 4,1 % snittlutning) och Poggio (3,7 km, 3,7 % snittlutning). De backarna är inte tillräcklig tuffa för att hindra dagens spurtare från att ta sig över dem med hedern i behåll, men de erbjuder en möjlighet för andra cyklister att attackera. Attackerna är oftast inget större problem för spurtlagen att hantera, men då och då, till exempel så sent som förra året, håller utbrytningarna hela vägen över mållinjen.
Troligast är ändå att det avgörs i en spurt och förutom de redan nämnda vill jag höja en liten varningsflagga för de båda australiensarna Baden Cooke (Unibet) och Stuart O'Grady (CSC) vilka båda visat god form under våren samt italienaren Daniele Benatti (Lampre) som nyligen satt självaste Petacchi på plats ett par gånger. Han kanske är den nya italienska spurtstjärnan?
De svenska färgerna försvaras som det verkar endast av Marcus Ljungqvist (CSC). Det är lite svårt att sia om vad man kan förvänta sig av honom. Det kan vara så att han har en ren hjälpryttarroll den här gången. I bästa fall har en lite friare roll med möjlighet att vara med och attackera i Cipressa och Poggio. I ett sådant läge har Ljungqvist definitivt kapacitet att prestera en riktigt fin placering.
Slutligen finns det de som sätter sitt hopp till historiska mönster. 1983 vann italienaren Giuseppe Saronni Milano-San Remo. Året innan hade han blivit världsmästare samt vunnit den italienska höstklassikern Giro di Lombardia. Dessutom hade Italien blivit världsmästare i fotboll. I år hoppas en annan italienare, Paolo Bettini, att det mönstret upprepar sig.
Edit: Baden Cooke kommer tydligen inte till start på grund av ryggproblem och Oscar Freire skall naturligtvis också räknas till huvudfavoriterna.
Vårklassiker!
Det är nu det börjar. Fram till nu har allt bara varit förberedelser. Vårklassikerna är kort och gott de stora endagsloppen som körs under en dryg månads tid från Milano-San Remo i slutet av mars till Liege-Bastogne-Liege i slutet av april. De här tävlingarna är verkliga klassiker med en historia som i ett par fall går tillbaks till sent 1800-tal.
För ett stort antal cyklister finns bland vårklassikerna en eller flera av säsongens stora höjdpunkter. Tävlingar de ser fram emot hela året och har som mål, eller åtminstone har förhoppning om, att kunna vinna någon gång under sin karriär. För oss cykelentusiaster är det som att få titta på världsmästerskapen varje vecka.
Loppens krävande karaktär gör också att det i princip aldrig är några stora överraskningar som vinner. Därmed inte sagt att det är förutsägbart. Det krävs helt enkelt att man är en mycket bra cyklist för att man ska ha tillräcklig kraft i benen för att vara med när det drar ihop sig. Hur man än vrider och vänder på det är det alltid en värdig vinnare som får kliva upp överst på prispallen i vårklassikerna.
För ett stort antal cyklister finns bland vårklassikerna en eller flera av säsongens stora höjdpunkter. Tävlingar de ser fram emot hela året och har som mål, eller åtminstone har förhoppning om, att kunna vinna någon gång under sin karriär. För oss cykelentusiaster är det som att få titta på världsmästerskapen varje vecka.
Loppens krävande karaktär gör också att det i princip aldrig är några stora överraskningar som vinner. Därmed inte sagt att det är förutsägbart. Det krävs helt enkelt att man är en mycket bra cyklist för att man ska ha tillräcklig kraft i benen för att vara med när det drar ihop sig. Hur man än vrider och vänder på det är det alltid en värdig vinnare som får kliva upp överst på prispallen i vårklassikerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)