Eurosport - Lördag 24 mars kl. 15:00
När man pratar om vårklassikern i Italien, La classica di Primavera, så är det loppet som tar cyklisterna de knappt 30 milen mellan Milano och San Remo man menar. Milano-san Remo tillhör de riktigt genuina klassikerna. Loppet kördes för första gången 1907 och firar således 100 års jubileum i år. Årets upplaga är den 98:e.
Loppet är det längsta i proffsens kalender. Banan bjuder dock inte på några svårare prövningar i form av berg eller annat och får därför sägas vara de stora spurtarnas tävling. Ett inte allt för djärvt tips är att det är namn som Tom Boonen (Belgien/Quickstep), Alessandro Petacchi (Italien/Milram), Thor Hushovd (Norge/Credit Agricole) och Robbie McEwen (Australien/Predictor-Lotto) som gör upp om segern över upploppsrakan i San Remo.
De sista tre milen är det dock två små pucklar som ska passeras: Cipressa (5,7 km, 4,1 % snittlutning) och Poggio (3,7 km, 3,7 % snittlutning). De backarna är inte tillräcklig tuffa för att hindra dagens spurtare från att ta sig över dem med hedern i behåll, men de erbjuder en möjlighet för andra cyklister att attackera. Attackerna är oftast inget större problem för spurtlagen att hantera, men då och då, till exempel så sent som förra året, håller utbrytningarna hela vägen över mållinjen.
Troligast är ändå att det avgörs i en spurt och förutom de redan nämnda vill jag höja en liten varningsflagga för de båda australiensarna Baden Cooke (Unibet) och Stuart O'Grady (CSC) vilka båda visat god form under våren samt italienaren Daniele Benatti (Lampre) som nyligen satt självaste Petacchi på plats ett par gånger. Han kanske är den nya italienska spurtstjärnan?
De svenska färgerna försvaras som det verkar endast av Marcus Ljungqvist (CSC). Det är lite svårt att sia om vad man kan förvänta sig av honom. Det kan vara så att han har en ren hjälpryttarroll den här gången. I bästa fall har en lite friare roll med möjlighet att vara med och attackera i Cipressa och Poggio. I ett sådant läge har Ljungqvist definitivt kapacitet att prestera en riktigt fin placering.
Slutligen finns det de som sätter sitt hopp till historiska mönster. 1983 vann italienaren Giuseppe Saronni Milano-San Remo. Året innan hade han blivit världsmästare samt vunnit den italienska höstklassikern Giro di Lombardia. Dessutom hade Italien blivit världsmästare i fotboll. I år hoppas en annan italienare, Paolo Bettini, att det mönstret upprepar sig.
Edit: Baden Cooke kommer tydligen inte till start på grund av ryggproblem och Oscar Freire skall naturligtvis också räknas till huvudfavoriterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bennati kommer definitivt att vara en av kombatanterna på Via Roma på lördag, speciellt med tanke på att Lampre backar upp honom med Alessandro Ballan och Danilo Napolitano (8:a respektive 5:a förra året). Lampre trion kommer att ställa till det för dom stora favoriterna. Sanna mina ord.
Men personligen tror (och hoppas) jag på »el gato« Oscar Freire Gomez. Dels är han lysanade när det gäller dom långa endagsklassikerna (om inte annat så talar hans tre världsmästartitlar sitt tydliga språk), dels är han i en lysande form. Hans eskapader på kungaetappen på Tirreno - Adriatico borde sätta skräck i konkurrenterna. En spurtare som tar attack efter attack uppför en 13km lång stigning efter en hel dag i utbrytning är antingen dum i huvudet eller i sitt livs form. Dessutom tror jag inte att det finns någon i proffsklungan idag (McEwen oräknad) som klår Freires sista 50 meter. McEwen kommer dock inte att orka uppför Poggio så han är ju inte att räkna med lördag.
Freire är givetvis en god segerkandidat. Förstår inte riktigt hur jag kunde glömma honom! Och McEwen blir bättre på backar för varje år...
Skicka en kommentar