Magenta och blodrött

När man väl skakat av sig skäckbilderna från Kemmelberg-nedfarten bjöds det på fantastisk cykelåkning i avslutningen av Gent-Wevelgem. Först var man säker på att klungan skulle jobba in den lilla utbrytargruppen, sedan började man tvivla för att snart bli säker på att den inte skulle göra det. Sen hann man för ett par korta ögonblick tro att klungan trots allt skulle komma ikapp utbrytargruppen innan allt avslutades med en perfekt attack av Marcus Burghardt (Tyskland) som gav honom segern och en taktiskt fin körning av Roger Hammond (Storbritannien) för andraplatsen och en dubbelseger för T-Mobile-stallet.

En sak jag satt och funderade över under den trevliga avslutningen var om det här loppet verkligen behöver Kemmelberg. Varför inte ersätta denna men någon eller några andra backar så att man slipper den uppenbart farliga nedfarten, även om dessa inte skulle vara lika hårda och avgörande. De smala fina vägarna som vindlar sig fram genom ett öppet och vindutsatt jordbrukslandskap de sista milen av loppet inbjuder till stenhård körning där det är kantvind. Om det är mer blåst än det var den här gången (vilket det är de flesta åren) gör det sitt till för att stycka upp klungan. Låt det vara avgörande för vilka som är med och kör om segern. Det skulle vara roligare än att listan på skadade är längre än storleken på den grupp som spurtar mot mållinjen.