Efter två veckors tävlande börjar saker och ting "sätta sig". Danilo Di Luca har visat överraskande bra klass så här långt och skaffat sig ett rejält försprång på nära tre och en halv minut till Damiano Cunego och Gilberto Simoni som de flesta nämnde som huvudfavoriter inför Girot. Men det är inte slut än. Avslutningsveckan bjuder på två av loppets tuffaste och mest avgörande etapper. Först etapp 17 på onsdag som avslutas med vansinnesbacken upp till Monte Zoncolan och sen etapp 20 på lördag som är ett 43 km långt individuellt tempo. På båda dessa etapperna går det att ta in, eller tappa, flera minuter. Och det blir förstås inte enklare av att cyklisterna nu börjar bli rejält trötta i både kroppar och huvuden. Jag är säker på att vi kommer att få se en och annan omkastning i toppen av resultatlistan!
Men vem vinner då? Danilo Di Luca har hittills varit omutlig. Han har varit bättre än Simoni och Cunego i bergen som nog alla hade väntat sig skulle vara hans svaghet, och fortsätter han så får han nog behålla rosa tröjan ända till Milano. Förhoppningsvis blir han i alla fall rejält utmanad av Cunego och Simoni i Monte Zoncolan. Ingen av dessa tre, som nog trots allt får gälla som huvudkandidater till topplatserna har gjort sig känd som någon tempoåkare av klass. Så där kan det gå lite hur som helst.
Mitt segertips sedan tidigare, Damiano Cunego, får dock ligga fast. Jag tror att han höjer sig ett snäpp under avslutningsveckan och vinner Monte Zoncolan-etappen och sedan besegrar sina huvudmotståndare i tempot.
Den rutinerade hjälpryttaren Eddy Mazzoleni som ligger tvåa just nu är ett oprövat kort i sådana här sammanhang och det ska bli intressant att se hur han tar sig an den utmaningen. Troligen är han ett nummer för liten mot de allra bästa i bergen, och jag tror därför att han kommer att falla tillbaks några platser i resultatlistan.
Den stora överraskningen för mig hittills är nuvarande trean Andy Schleck. Förhoppningsvis håller han ihop till mål och kan då kanske bli bland de fem främsta och avgå med segern i ungdomstävlingen. Han är verkligen ett namn för framtiden!
tisdag 29 maj 2007
Ont blod...
En ambition när jag drog igång den här bloggen var att inte ta upp ämnet dopning. Det handlar inte om att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att cyklingen är en ren och fin sport. Det återstår tyvärr en lång och mödosam väg att gå innan vi är där. Men cykelsporten förtjänar ett bättre öde än att ständigt nämnas i samma andetag som dopning. Så om ni undrar så är även jag svårt frustrerad över alla de rykten och historier om dopning som ständigt omger cykelsporten, men det är inget som jag tänker ge uttryck för här.
onsdag 16 maj 2007
Girots första dagar
En tidig bergsmålgång i ett långt etapplopp avgör ingenting och ger inga avgörande svar på vem som kommer att stå som slutsegrare ett par veckor senare. Men efter dagens etapp finns det ett par saker man kan fundera kring.
Liquigas-stallet svarade för en fin styrkedemonstration i avslutningsbacken och lagets kapten Danilo Di Luca verkar vara i storform. Kan det vara så att han trots allt kan ha förmåga att vara med och slåss om totalsegern? Jag kommer att fortsätta tvivla tills han bevisat motsatsen. Det borde snarare vara så att hans fokus ligger på att vinna just sådana här etapper och placera sig hyfsat i sammandraget.
Ett annat lag som gjorde en insats som tyder på styrka, utan att för den skull synas särskilt mycket, var Lampre. De hade förutom sin kapten Damiano Cunego med fyra cyklister i tätgruppen. Och för dem råder det inget som helst tvivel om att fokus ligger på att Cunego skall vara iklädd rosa när man kommer till målet i Milano.
Den andra huvudfavoriten Gilberto Simoni var däremot en smula isolerad mot slutet. Hans lag hade förvisso jobbat rätt hårt tidigare på etappen, förmodligen för att ge Riccardo Ricco chansen att vinna etappen. Att laget inte är tycks vara lika tydligt inriktat på enbart slutsegern i Girot som Lampre kan vara till nackdel för Simoni.
Paolo Savoldelli tappade en dryg halvminut i en tämligen enkel backe där man tycker att han borde hänga med. Det är förstås inget gott tecken för hans del eftersom det kommer betydligt fler och värre backar vad det lider. Men man får inte glömma bort att Savoldelli är en cyklist som ofta blir bättre och bättre ju längre in i etapploppen man kommer.
CSC tyckte jag från början hade en rätt klen laguppställning av mer "se och lära-karaktär". Idag imponerade dock både Andy Schleck och David Zabriskie med att placera sig bland de tio främsta på etappen. Det blir intressant att se hur de sköter sig framöver.
Andra reflektioner från Girots första dagar är att lagtempot gav betydligt större spridning på lagen än vad jag räknat med. Redan nu finns en del intressanta avstånd i resultatlistan. Mest intressant är kanske att Di Luca har nära en minut ner till Cunego och att det är ytterligare en minut ner till Simoni. Det är definitivt avstånd som kommer att påverka lagens taktik när det är dags för de tuffare etapperna.
Kul också att Alessandro Petacchi (Milram) verkar vara att räkna med i spurterna igen. Det hör liksom till att det finns en italiensk spurtstjärna som styr upp spurterna i Girot.
Liquigas-stallet svarade för en fin styrkedemonstration i avslutningsbacken och lagets kapten Danilo Di Luca verkar vara i storform. Kan det vara så att han trots allt kan ha förmåga att vara med och slåss om totalsegern? Jag kommer att fortsätta tvivla tills han bevisat motsatsen. Det borde snarare vara så att hans fokus ligger på att vinna just sådana här etapper och placera sig hyfsat i sammandraget.
Ett annat lag som gjorde en insats som tyder på styrka, utan att för den skull synas särskilt mycket, var Lampre. De hade förutom sin kapten Damiano Cunego med fyra cyklister i tätgruppen. Och för dem råder det inget som helst tvivel om att fokus ligger på att Cunego skall vara iklädd rosa när man kommer till målet i Milano.
Den andra huvudfavoriten Gilberto Simoni var däremot en smula isolerad mot slutet. Hans lag hade förvisso jobbat rätt hårt tidigare på etappen, förmodligen för att ge Riccardo Ricco chansen att vinna etappen. Att laget inte är tycks vara lika tydligt inriktat på enbart slutsegern i Girot som Lampre kan vara till nackdel för Simoni.
Paolo Savoldelli tappade en dryg halvminut i en tämligen enkel backe där man tycker att han borde hänga med. Det är förstås inget gott tecken för hans del eftersom det kommer betydligt fler och värre backar vad det lider. Men man får inte glömma bort att Savoldelli är en cyklist som ofta blir bättre och bättre ju längre in i etapploppen man kommer.
CSC tyckte jag från början hade en rätt klen laguppställning av mer "se och lära-karaktär". Idag imponerade dock både Andy Schleck och David Zabriskie med att placera sig bland de tio främsta på etappen. Det blir intressant att se hur de sköter sig framöver.
Andra reflektioner från Girots första dagar är att lagtempot gav betydligt större spridning på lagen än vad jag räknat med. Redan nu finns en del intressanta avstånd i resultatlistan. Mest intressant är kanske att Di Luca har nära en minut ner till Cunego och att det är ytterligare en minut ner till Simoni. Det är definitivt avstånd som kommer att påverka lagens taktik när det är dags för de tuffare etapperna.
Kul också att Alessandro Petacchi (Milram) verkar vara att räkna med i spurterna igen. Det hör liksom till att det finns en italiensk spurtstjärna som styr upp spurterna i Girot.
tisdag 8 maj 2007
Mot himlen och den rosa tröjan
Eurosport - i princip dagligen mellan 12 maj och 3 juni
Om ett par dagar drar kampen om den inte allt för snygga rosa ledartröjan i Giro d'Italia igång. För att vinna årets Giro krävs att man är bra på att köra uppför. Av de två individuella tempoloppen är det ena ett rent bergstempo (13 km uppförsbacke) och under den tre veckor långa resan från Sardinien till Milan skall ett antal mäktiga berg besegras.
Värst av bergen är Monte Zoncolan som avslutar den 17:e etappen (körs 30 maj). Den stigningen är på pappret är så tuff att till och med de allra minsta och senigaste av klätterspecialisterna i klungan lär känna en viss skräckinblandning i sin förtjusning över att få ta sig an den. Denna 10 km långa stigning med en snittlutning på grymma 12 % (max 22 %!) har av ett flertal cyklister i förhandssnacket utnämnts till den tuffaste stigning de sett i tävlingssammanhang. Det kommer att bli mycket intressant att se hur cyklisterna tar sig upp här.
Girot har de senaste tio åren varit italienarnas tävling. Senast en icke-italienare tog hem segern var 1996 när ryssen Pavel Tonkov vann. En inte allt för djärv gissning är att det blir italienskt även i år. Jag tror att kampen om segern kommer att stå mellan Gilberto Simoni (Saunier-Duval) och Damiano Cunego (Lampre). Dessa båda har visat god form inför Girot, är mycket bra uppför och backas upp av varsitt starkt lag. Det kommer att bli jämnt mellan dem, men Cunego drar i slutändan det längsta strået genom att spurta ifrån Simoni i varje toppmålgång och genom att vara bättre i bergstempot.
Jag har svårt att se några direkta utmanare till dessa båda. Paolo Savoldelli (Astana) har förvisso vunnit Girot två gånger och ska därför inte räknas bort. Jag tror dock inte att den här backiga upplagan med bara en slät tempoetapp passar honom. Ytterligare en tidigare vinnare finns i startfältet, Stefano Garzelli (Acqua & Sapone). Han kommer säkert att placera sig bra, men är varken tillräckligt bra själv eller har ett tillräckligt bra lag för att vara med allra längst fram. Ytterligare ett par namn som kommer att finnas med högt upp i resultatlistan, men som är ett nummer för små för att kunna vinna är Ivan Parra (Colombia/Cofidis), Yaroslav Popvych (Ukraina/Discovery), Danilo di Luca (Italien/Liquigas) och dansken Michael Rasmussen (Rabobank).
Mer om Girot finns att läsa här
Det här blev, på grund av en viss tidsbrist, en rätt korthuggen postning. Förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid att ventilera mina tankar om Girot längs vägen. Jag återkommer!
Om ett par dagar drar kampen om den inte allt för snygga rosa ledartröjan i Giro d'Italia igång. För att vinna årets Giro krävs att man är bra på att köra uppför. Av de två individuella tempoloppen är det ena ett rent bergstempo (13 km uppförsbacke) och under den tre veckor långa resan från Sardinien till Milan skall ett antal mäktiga berg besegras.
Värst av bergen är Monte Zoncolan som avslutar den 17:e etappen (körs 30 maj). Den stigningen är på pappret är så tuff att till och med de allra minsta och senigaste av klätterspecialisterna i klungan lär känna en viss skräckinblandning i sin förtjusning över att få ta sig an den. Denna 10 km långa stigning med en snittlutning på grymma 12 % (max 22 %!) har av ett flertal cyklister i förhandssnacket utnämnts till den tuffaste stigning de sett i tävlingssammanhang. Det kommer att bli mycket intressant att se hur cyklisterna tar sig upp här.
Girot har de senaste tio åren varit italienarnas tävling. Senast en icke-italienare tog hem segern var 1996 när ryssen Pavel Tonkov vann. En inte allt för djärv gissning är att det blir italienskt även i år. Jag tror att kampen om segern kommer att stå mellan Gilberto Simoni (Saunier-Duval) och Damiano Cunego (Lampre). Dessa båda har visat god form inför Girot, är mycket bra uppför och backas upp av varsitt starkt lag. Det kommer att bli jämnt mellan dem, men Cunego drar i slutändan det längsta strået genom att spurta ifrån Simoni i varje toppmålgång och genom att vara bättre i bergstempot.
Jag har svårt att se några direkta utmanare till dessa båda. Paolo Savoldelli (Astana) har förvisso vunnit Girot två gånger och ska därför inte räknas bort. Jag tror dock inte att den här backiga upplagan med bara en slät tempoetapp passar honom. Ytterligare en tidigare vinnare finns i startfältet, Stefano Garzelli (Acqua & Sapone). Han kommer säkert att placera sig bra, men är varken tillräckligt bra själv eller har ett tillräckligt bra lag för att vara med allra längst fram. Ytterligare ett par namn som kommer att finnas med högt upp i resultatlistan, men som är ett nummer för små för att kunna vinna är Ivan Parra (Colombia/Cofidis), Yaroslav Popvych (Ukraina/Discovery), Danilo di Luca (Italien/Liquigas) och dansken Michael Rasmussen (Rabobank).
Mer om Girot finns att läsa här
Det här blev, på grund av en viss tidsbrist, en rätt korthuggen postning. Förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid att ventilera mina tankar om Girot längs vägen. Jag återkommer!
måndag 23 april 2007
Dagar i Ardennerna
Flèche Wallonne: Eurosport - onsdag 25 april kl. 14:00
Liège-Bastogne-Liège: Eurosport - söndag 29 april kl. 15:00
I de båda Ardennerklassikerna Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège blandar sig en hel del backstarka etapploppsåkare in i leken. De lite längre, lite mindre branta och därmed mer uthållighetskrävande backarna som finns här gör att de har en god chans mot endagsspecialisterna. Loppen ligger även helt rätt i tiden för att passa som förberedelser inför Giro d'Italia.
I Flèche Wallonne, Vallonska pilen, är backen Mur de Huy central. Denna 1,3 km långa, drygt 9 % branta och rejält krävande stigning avslutar hela loppet och passeras dessförinnan två gånger under ett relativt tidigt skede av tävlingen. Det är sällan loppet är avgjort innan man tar sig an denna stigning för sista gången. Vinner gör den som bäst hushåller med sina krafter och inte förbrukar dem för tidigt i backen. Räkna med en och annan omkastning den sista kilometern.
La Doyenne, den äldsta kvinnan, som Liège-Bastogne-Liège kallas är den äldsta av vårklassikerna. Tävlingen har körts sedan 1892 och avgörs nu för 93:e gången. Det här är ett riktigt uthållighetsprov över 26 mil och ett antal långa och tunga stigningar. Det är framförallt i den här tävlingen etapploppsåkarna brukar kunna vara med på riktigt allvar. De 4-5 sista milen med legendariska backar som Côte de la Redoute och Côte de Saint-Nicolas brukar bjuda på linjeloppscykling när den är som allra bäst. Hårdkörning, utbrytningar, omkastningar och ovisshet och spänning in i det sista.
De båda Ardenner-loppen är så pass lika och går så tätt inpå varandra att segerkandidaterna är ungefär de samma. Den mångsidige supertalangen Alejandro Valverde (Spanien/Caisse d'Epargne) vann båda loppen förra året och blir definitivt att räkna med även i år även om han såg lite tung ut uppför Cauberg i söndags. Två cyklister som såg betydligt piggare ut där och som därför nästan måste pekas ut som huvudfavoriter i åtminstone Flèche Wallonne är de båda italienarna Davide Rebellin (Gerolsteiner) och Danilo Di Luca (Liquigas). Fränk Schleck (Luxemburg/CSC) vurpade bort sig i Amstel Gold Race, men kunde ändå (efter viss draghjälp från servicebilen) ta en tiondeplats. Han blir farlig i framförallt Flèche Wallonne. T-Mobile mönstrar ett bra lag där man har ett par starka kort att spela med, främst Patrik Sinkewitz (Tyskland) och Kim Kirchen (Luxemburg). Även Saunier-Duval, som verkar vara i kollektiv storform, har ett antal goda alternativ, blland annat Riccardo Ricco' (Italien) och Juan José Cobo (Spanien). Och som vanligt när det gäller endagslopp av den här typen får man inte glömma bort Alexandre Vinokourov (Kazakstan/Astana) och Paolo Bettini (Italien/Quickstep). En annan man absolut inte får glömma bort är Damiano Cunego (Italien/Lampre) som står över både Amstel Gold Race och Flèche Wallonne och satsar hårt på seger i Liège-Bastogne-Liège.
Mina segertips? Jag tror på Patrik Sinkewitz i Flèche Wallone och att Paolo Bettini äntligen får till det igen i Liège-Bastogne-Liège!
Liège-Bastogne-Liège: Eurosport - söndag 29 april kl. 15:00
I de båda Ardennerklassikerna Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège blandar sig en hel del backstarka etapploppsåkare in i leken. De lite längre, lite mindre branta och därmed mer uthållighetskrävande backarna som finns här gör att de har en god chans mot endagsspecialisterna. Loppen ligger även helt rätt i tiden för att passa som förberedelser inför Giro d'Italia.
I Flèche Wallonne, Vallonska pilen, är backen Mur de Huy central. Denna 1,3 km långa, drygt 9 % branta och rejält krävande stigning avslutar hela loppet och passeras dessförinnan två gånger under ett relativt tidigt skede av tävlingen. Det är sällan loppet är avgjort innan man tar sig an denna stigning för sista gången. Vinner gör den som bäst hushåller med sina krafter och inte förbrukar dem för tidigt i backen. Räkna med en och annan omkastning den sista kilometern.
La Doyenne, den äldsta kvinnan, som Liège-Bastogne-Liège kallas är den äldsta av vårklassikerna. Tävlingen har körts sedan 1892 och avgörs nu för 93:e gången. Det här är ett riktigt uthållighetsprov över 26 mil och ett antal långa och tunga stigningar. Det är framförallt i den här tävlingen etapploppsåkarna brukar kunna vara med på riktigt allvar. De 4-5 sista milen med legendariska backar som Côte de la Redoute och Côte de Saint-Nicolas brukar bjuda på linjeloppscykling när den är som allra bäst. Hårdkörning, utbrytningar, omkastningar och ovisshet och spänning in i det sista.
De båda Ardenner-loppen är så pass lika och går så tätt inpå varandra att segerkandidaterna är ungefär de samma. Den mångsidige supertalangen Alejandro Valverde (Spanien/Caisse d'Epargne) vann båda loppen förra året och blir definitivt att räkna med även i år även om han såg lite tung ut uppför Cauberg i söndags. Två cyklister som såg betydligt piggare ut där och som därför nästan måste pekas ut som huvudfavoriter i åtminstone Flèche Wallonne är de båda italienarna Davide Rebellin (Gerolsteiner) och Danilo Di Luca (Liquigas). Fränk Schleck (Luxemburg/CSC) vurpade bort sig i Amstel Gold Race, men kunde ändå (efter viss draghjälp från servicebilen) ta en tiondeplats. Han blir farlig i framförallt Flèche Wallonne. T-Mobile mönstrar ett bra lag där man har ett par starka kort att spela med, främst Patrik Sinkewitz (Tyskland) och Kim Kirchen (Luxemburg). Även Saunier-Duval, som verkar vara i kollektiv storform, har ett antal goda alternativ, blland annat Riccardo Ricco' (Italien) och Juan José Cobo (Spanien). Och som vanligt när det gäller endagslopp av den här typen får man inte glömma bort Alexandre Vinokourov (Kazakstan/Astana) och Paolo Bettini (Italien/Quickstep). En annan man absolut inte får glömma bort är Damiano Cunego (Italien/Lampre) som står över både Amstel Gold Race och Flèche Wallonne och satsar hårt på seger i Liège-Bastogne-Liège.
Mina segertips? Jag tror på Patrik Sinkewitz i Flèche Wallone och att Paolo Bettini äntligen får till det igen i Liège-Bastogne-Liège!
söndag 22 april 2007
En enkel resa (x2)
Avslutningen av Amstel Gold Race blev ett litet antiklimax. Allt var upplagt för en tuff batalj uppför avslutningsbacken Cauberg. Då smög plötsligt Stefan Schumacher (Tyskland/Gerolsteiner) iväg i en attack som varken kändes särskilt hård eller väl avvägd. Frågan är om han ens trodde på den själv till en början. Men medan de övriga sex cyklisterna i tätgruppen väntade på att någon annan skulle ta initiativ till att jaga ikapp honom kunde Schumacher glida ifrån till en tämligen enkel seger.
I övrigt får man ju konstatera att den eller de som producerade Eurosports sändning inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet. Först missade man Wesemanns och Voigts intressanta utbrytning 4-5 mil före mål på grund av ett reklamavbrott. Sen valde man av någon anledning att lägga in en reklampaus när det var dags för den näst sista backen Keutenberg. Slutligen lyckades man missa både när vinnaren Schumacher rullade över mållinjen och i princip all action i den grupp som jagade honom uppför Cauberg.
Det man däremot lyckades visa på ett förnämligt vis var hur fjolårsvinnaren Fränk Schleck bogserades tillbaks till klungan av sin servicebil efter en vurpa. Det stora antal vattenflaskor han verkade behöva lämnades över på ett väldigt långsamt vis och mekanikern behövde titta till hans cykel påfallande ofta...
I övrigt får man ju konstatera att den eller de som producerade Eurosports sändning inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet. Först missade man Wesemanns och Voigts intressanta utbrytning 4-5 mil före mål på grund av ett reklamavbrott. Sen valde man av någon anledning att lägga in en reklampaus när det var dags för den näst sista backen Keutenberg. Slutligen lyckades man missa både när vinnaren Schumacher rullade över mållinjen och i princip all action i den grupp som jagade honom uppför Cauberg.
Det man däremot lyckades visa på ett förnämligt vis var hur fjolårsvinnaren Fränk Schleck bogserades tillbaks till klungan av sin servicebil efter en vurpa. Det stora antal vattenflaskor han verkade behöva lämnades över på ett väldigt långsamt vis och mekanikern behövde titta till hans cykel påfallande ofta...
lördag 21 april 2007
Amstel Gold Race
Eurosport - söndag 22 april kl. 15:00
Så har vi nått fram till den sista veckan med vårklassiker som bjuder på Amstel Gold Race i Holland och Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège i Belgien, eller vi kanske ska säga Vallonien. Liksom i tävlingarna i Flandern kommer det att handla en hel del om backar. De lite längre och inte fullt så tvärbranta backarna samt avsaknaden av kullersten gör dock att loppen får en lite annorlunda karaktär än dessa. Det är även till viss del är andra cyklister som är med och slåss om segrarna här, många lag ändrar sina laguppställningar en hel del.
Först ut är Amstel Gold Race som körs i sydöstligaste delen av Holland. Denna den yngsta av vårklassikerna liknar till viss del Flandern runt med sina korta och branta backar och smala vägar. Här finns dock ingen kullersten och backarna är mer jämnt fördelade över de 25 milen. Av de hela 31 backarna cyklisterna ska kämpa sig upp för märks framför allt Cauberg som man avslutar med och dessförinnan passerar två gånger. Här brukar det vara en härlig stämning med mångdubbla publikled.
Det som ger Amstel Gold Race sin särprägel är att det är så backigt mest hela tiden. Här finns inga partier för egentlig återhämtning mellan backarna och framför allt avslutningstimmen brukar bli härligt intensiv och spännande med många utbrytningsförsök. Det här loppet har allt mer börjat bli en av mina favoriter.
Den som mest av allt förtjänar att vinna här är holländaren Michael Boogerd (Rabobank). Han vann här 1999 och har därefter varit på pallen varje år utom 2001. Någon mer seger har det dock inte blivit. Han gör nu förmodligen sitt sista framträdande i denna sin hemmatävling, och ingen skulle missunna honom att få avsluta med en seger. Med tanke på hur stark han sett ut tidigare i år tror jag också att han fixar det.
Men utmanarna är många. Några som säkert vill ha ett ord med i leken är världsmästaren Paolo Bettini (Italien/Quickstep) som haft en rätt misslyckad och otursförföljd säsong hittills, Steffen Wesemann (Schweiz/Wiesenhof) som visade att han är i storform under förra helgen Paris-Roubaix, Davide Rebellin (Italien/Gerolsteiner) som 2004 lyckades vinna alla de tre avslutande vårklassikerna och visat fina takter på senare tid och förstås fjolårsvinnaren Fränk Schleck (Luxemburg/CSC). Ytterligare ett par namn som det ska bli spännande att se vad de kan ställa till med är Patrik Sinkewitz (Tyskland/T-Mobile), Chris Horner (USA/Predictor-Lotto) i och inte minst Riccardo Ricco' (Italien/Saunier-Duval) som var sensationellt bra i etapploppet Tirreno-Adriatico tidigare i år där han vann två etapper.
Två svenskar kommer till start, Gustav Larsson (Unibet) och Thomas Lövkvist (Francaise des jeux). Bäst chans att placera sig bra här har nog Gustav Larsson, men vi ska inte förvänta oss några underverk av någon av dem.
Så har vi nått fram till den sista veckan med vårklassiker som bjuder på Amstel Gold Race i Holland och Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège i Belgien, eller vi kanske ska säga Vallonien. Liksom i tävlingarna i Flandern kommer det att handla en hel del om backar. De lite längre och inte fullt så tvärbranta backarna samt avsaknaden av kullersten gör dock att loppen får en lite annorlunda karaktär än dessa. Det är även till viss del är andra cyklister som är med och slåss om segrarna här, många lag ändrar sina laguppställningar en hel del.
Först ut är Amstel Gold Race som körs i sydöstligaste delen av Holland. Denna den yngsta av vårklassikerna liknar till viss del Flandern runt med sina korta och branta backar och smala vägar. Här finns dock ingen kullersten och backarna är mer jämnt fördelade över de 25 milen. Av de hela 31 backarna cyklisterna ska kämpa sig upp för märks framför allt Cauberg som man avslutar med och dessförinnan passerar två gånger. Här brukar det vara en härlig stämning med mångdubbla publikled.
Det som ger Amstel Gold Race sin särprägel är att det är så backigt mest hela tiden. Här finns inga partier för egentlig återhämtning mellan backarna och framför allt avslutningstimmen brukar bli härligt intensiv och spännande med många utbrytningsförsök. Det här loppet har allt mer börjat bli en av mina favoriter.
Den som mest av allt förtjänar att vinna här är holländaren Michael Boogerd (Rabobank). Han vann här 1999 och har därefter varit på pallen varje år utom 2001. Någon mer seger har det dock inte blivit. Han gör nu förmodligen sitt sista framträdande i denna sin hemmatävling, och ingen skulle missunna honom att få avsluta med en seger. Med tanke på hur stark han sett ut tidigare i år tror jag också att han fixar det.
Men utmanarna är många. Några som säkert vill ha ett ord med i leken är världsmästaren Paolo Bettini (Italien/Quickstep) som haft en rätt misslyckad och otursförföljd säsong hittills, Steffen Wesemann (Schweiz/Wiesenhof) som visade att han är i storform under förra helgen Paris-Roubaix, Davide Rebellin (Italien/Gerolsteiner) som 2004 lyckades vinna alla de tre avslutande vårklassikerna och visat fina takter på senare tid och förstås fjolårsvinnaren Fränk Schleck (Luxemburg/CSC). Ytterligare ett par namn som det ska bli spännande att se vad de kan ställa till med är Patrik Sinkewitz (Tyskland/T-Mobile), Chris Horner (USA/Predictor-Lotto) i och inte minst Riccardo Ricco' (Italien/Saunier-Duval) som var sensationellt bra i etapploppet Tirreno-Adriatico tidigare i år där han vann två etapper.
Två svenskar kommer till start, Gustav Larsson (Unibet) och Thomas Lövkvist (Francaise des jeux). Bäst chans att placera sig bra här har nog Gustav Larsson, men vi ska inte förvänta oss några underverk av någon av dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)